Det är många bottnar i Joan G Robinsons roman ”När Marnie var där”, och regissören Hiromasa Yonebayashi (”Lånaren Arietty”) hos välrenommerade Studio Ghibli lägger till ännu någon. Det handlar om Anna, en föräldralös flicka i förpuberteten som skickas iväg till några släktingar för att bota sin astma. Hon är tillbakadragen och har svårt för att umgås med jämnåriga. En dag träffar hon Marnie, en flicka man inte vet om är verklig eller bara Annas drömmar. …
Det är en fascinerande och vemodig historia som berättas. Här finns många element, rysare, skräck, växa-upp-och mogna, romantik, vänskap, fantasi, ja, fyll i. Med de patenterade animeringarna – eller snarare målningar – som studion är känd för i filmer som ”Spirited away”, ”Det blåser upp en vind” och ”Prinsessan Mononke” finns det mycket att titta på. Även den här filmen är en som går att se flera gånger bara för att studera detaljerna. Även om man kan räkna ut vissa förhållanden långt innan huvudpersonerna verkar förstå dem så gör det inte så mycket. Det är snarare det poetiska och dramatiska i berättandet som är behållningen, inte gåtlösandet.
Filmen tar väl vara på det typiska i att vara i brytningsåldern runt tolv, varken barn eller vuxen. Likaså det traumatiska i att inte riktigt veta vem man är, eller vart man är på väg. Annas väg är tuff men hon växer.
Lite synd bara att man så tydligt siktar på den amerikanska marknaden. Alla japanska särdrag är borttagna, vilket gör det lite kluvet att se filmen med japanska röster, men tydliga europeiska drag. Huvudpersonerna är extra tydliga då de är blåögda och Marnie själv dessutom blond. Onödigt!
Annars kan man säga att återväxten hos studion efter mästaren Hayao Miyazaki frånfälle känns hyggligt tryggad.