Det kan inte hjÀlpas att det kÀnns som att man försöker mjölka allt vad som gÄr att fÄ ut pÄ konceptet X-Men. Liksom för sÄ mÄnga andra ur serieförlaget Marvels digra förrÄd av superhjÀltar har filmteknikens utveckling betytt att de tycks fÄ ett evigt liv. Men dÄ mÄste man vara mer inspirerad Àn sÄ hÀr, det Àr mycket som Àr pÄ tomgÄng trots all energi som gÄr Ät rent bokstavligt.
Och man fĂ„r verkligen âmyckeâ ljud och bildâ för pengarna. Det startar direkt med en lĂ„ng och hĂ€ftig sekvens med start i det forna Egypten, dĂ€r mutanternas mutant En Sabah Nur försöker fĂ„ evigt liv genom att föra över sig i en ny kropp. HĂ€r Ă€r det hĂ€rligt storslaget och fantasifullt och inte minst fĂ„r fornegytiska nördar som jag sjĂ€lv en massa ögongodis. Och detsamma för öronen, nĂ„got som fortsĂ€tter, inte minst sĂ„ Ă€r âX-Men: Apocalypseâ en högljudd film.
Helst ska man ha plöjt Ă„tminstone föregĂ„ende film om x-arna, âDays of future pastâ, för att riktigt hĂ€nga med. I den gjorde man en tidsförflyttning till nĂ€r mutanterna var unga och passade samtidigt pĂ„ att byta ut det gamla skĂ„despelargardet. Det hĂ€r Ă€r fortsĂ€ttningen och nu Ă€r det i stort sett bara de nya, bortsett frĂ„n en nostalgisk blinkning. Alla de unga mutanterna ses som freaks ute i samhĂ€llet och har samlat sig pĂ„ en Hogwartliknande skola âför sĂ€rskilda begĂ„vningarâ, som till exempel flyga, Ă€ndra tiden, bli blĂ„, destruera med blicken och liknande smĂ„ fĂ€rdigheter.
Historien Àr ju egentligen förstÄs bara en ursÀkt för specialeffektenheten att ha bÄde lilla och stora julafton. I och för sig inte sÄ mycket som Àr nytt, filmtekniken ligger pÄ den hÀr nivÄn nu och tyvÀrr har man vant sig.
DÀremot Àr det som sÄ ofta strid man mot man, eller kvinna mot kvinna, eller kvinna mot man, nÀr det gÀller. Inte minst kommer det ofta ned pÄ knytnÀvsnivÄ vilket emellanÄt kan ge en lite fÄnig kÀnsla efter alla superkrafter.
En rolig sak med X-Men Àr att det - trots namnet - inte minst Àr kvinnor som Àr avgörande. Mystique/Raven, Moira Mactaggart, Jean Grey, Ororo Munroe, utan dem vore det kört och vÀrlden skulle ha gÄtt under.
Okej, jag skulle trots allt velat ha lite mindre dunder och lite mer historia. Man tittar förstĂ„s inte pĂ„ en âX-Menâ för att fĂ„ âless is mooreâ, men Ă€ndĂ„. HĂ€r Ă€r det sĂ„ bombastiskt och svulstigt ofta att det förtar en del av sjĂ€lva berĂ€ttelsen. Egentligen gĂ„r den ju ut pĂ„ att man ska hjĂ€lpa varandra och att det Ă€r bra att ha vĂ€nner. Som superhjĂ€lten Bamse ocksĂ„ skulle ha sagt.