Femton ögon blickar mot betraktaren i ett ganska litet utrymme i Fredens hus. Men antalet människor som Uppsalabon Linda Forsberg porträtterade under det år hon jobbade med projektet var betydligt större.
– Jag har fotograferat 500 personer och hade 2 000 bilder att välja bland, berättar Linda Forsberg strax innan hon ska leda ännu en guidning av utställningen som förlängts och blir kvar till 18 februari.
Det var när hon rehabiliterade sig efter att ha drabbats av hjärnhinneinflammation som projektet med att fotografera ögon tog form.
– Min läkare sa till mig att jag behövde kanslisera min energi på något lagom ansträngande för hjärnan. Man kan nog säga att fotograferandet blev en del av min rehabilitering.
När Linda Forsberg skred till verket använde hon sig av en tidskrävande arbetsmetod.
– Jag kunde ju inte bara gå fram till människor och be att få fotografera dem. Jag ville få till ett samtal också och etablera ett förtroende. Det gjorde att det tog sin tid.
De människor hon riktade kameran mot var dels vänner och bekanta, dels främlingar hon mötte på gatan eller i andra sammanhang. Bara en tilltänkt person tackade nej.
– Men det finns två personer som jag hade velat ha med men som jag inte kunde förmå mig att fråga. Det var en hemlös man som jag vid flera tillfällen lagt märke till utanför Åhléns i Stockholm och en romsk kvinna som brukar sitta utanför huset där jag bor. Båda har fantastiska ögon, men deras utsatthet och underläge gjorde att jag lät bli. Jag var rädd att ömsesidigheten i bilderna skulle påverkas negativt av vår ojämlika maktbalans, säger hon.
Just möten med människor är något som Linda Forsberg brinner för. Till vardags arbetar hon med ledarskapsfrågor och organisationsutveckling i egna företaget Sandstorm. Att fotografera har varit viktigt för henne ända sedan hon fick sin första kamera i tioårsåldern.
– Jag har alltid varit mer intresserad av att förmedla berättelser än att ta bröllopsfoton, skulle man kunna säga.
Tolv av de femton ögonen som hänger på väggarna i Fredens hus hänger två och två med korta bildtexter som ofta bara består av kärnfulla epitet som "Bortom plikt", "Missförstådd", "Sökande", "Ånger", "Misstro".
– Här har jag tagit mig konstnärliga friheter och själv valt ord som jag tycker mig se i deras ögon. Att de flesta fotona hänger i par beror på att jag tycker att de hör ihop på olika sätt.
Hon exemplifierar med ett öga som tillhör en pojke och som fått bildtexten "Misstro". Bredvid hänger ett foto av en äldre mans öga med epitetet "Ånger". Enligt Linda Forsberg skulle ögat mycket väl kunna tillhöra samma person fast i olika stadier av livet.
En av de bilder som hänger ensam föreställer en person som anklagas för brott mot mänskligheten, en man som Linda Forsberg fotograferade i ett afrikanskt land långt innan hon började arbetet med "Eye see you". För många besökare är det ögat en av utställningens starkaste bilder. Här möts vi inte av den blick vi kanske förväntar oss, inte den självklara ondska som vi tillskriver människor som gjort så många andra illa. I stället ser vi ett öga som snarare uttrycker tomhet och sorg än ondska.
– Den mannen skrämde mig och gjorde mig medveten om min egen litenhet. Jag är en i mångt och mycket orädd person, men det här var annorlunda, säger Linda Forsberg.
Vissa av bilderna kan ses 7–8 mars på Uppsala konsert & kongress i samband med att internationella kvinnodagen uppmärksammas. Då handlar det förstås om fotona på de ögon som tillhör flickor och kvinnor.