Vad är det hos Edit Piaf som har fångat dig?
– Jag känner igen mig mycket i henne. Oavsett vad som hände henne i övrigt ställde hon sig alltid på scenen när det var dags för en föreställning. Kärleken till publiken gick först. Hon hade mycket kärlek i sig och många förhållanden i gång samtidigt. Kanske var hon rädd att bli ensam, men hon var en passionerad kvinna.
Hur kom du på idén att göra teater om henne?
– Det var egentligen Staffan Westerbergs idé när vi spelade i "Fanny och Alexander". Jag hade peruk och under den var håret tvinnat i lockar. När jag släppte dem lösa tyckte han att jag var så lik Piaf.
Hur mycket har du spelat föreställningen?
– Den hade premiär 2012, nere på scenen i Stadsteaterns källare. Sedan gick den för utsålda hus i Salongen och så tog en producent beslutet om att ge den på Stora scenen. Jag har också spelat den på Helsingborgs stadsteater. Men nu ska jag och pianisten Sanna Hodell ge den på Lilla scenen 11 - 18 december.
Vad mera har du på gång på Stadsteatern?
– Jag repeterar "Kung Lear", Linus Tunströms sista uppsättning som teaterchef här och ska spela Regan, en av kung Lears döttrar. Lite senare i vår ska vi ta upp "Fanny och Alexander" igen inför en turné till Bogota i Colombia i mars. Det ska bli så roligt att återse den ensemblen!