Man ska börja med nĂ€rproducerat, ni vet allt det dĂ€r med transportutslĂ€pp och sĂ„. Och nĂ€r det finns sĂ„ mycket kvalitet nĂ€stgĂ„rds sĂ„ sjĂ€lvklart. AllestĂ€des nĂ€rvarande Trio X har gjort ett alldeles utmĂ€rkt album med Meta Roos. âFolk & Jazzâ heter det prosaiskt nog och det sĂ€ger vad det Ă€r. I ett antal vackra och smĂ„tt magiska folklĂ„tar tar man ut svĂ€ngarna ordentligt och det har blivit suverĂ€nt bra. Meta Roos imponerar i varje lĂ„t och backas upp snyggt av den eminenta trion.
Bosse Broberg kan man nu för tiden mest avnjuta tillsammans med Good Morning Blues. Han Ă€r ju annars ett stycke jazzhistoria i sitt eget namn. Att han fortfarande Ă€r att rĂ€kna med visar han tillsammans med nĂ„gra spelkompisar, som Jonte Högman, Hampus Adami och Göran Strandberg pĂ„ âOâs Bloosâ, en fin hyllning till Lasse OâMĂ„nsson.
Det hörs vĂ€l pĂ„ namnet vem trummisen Oscar Johansson Werre Ă€r slĂ€kt med. Musiksmaken tycks ha Ă€rvts den ocksĂ„. Det unga bandet Mainland Jazz Collective ger sig friskt pĂ„ kompositioner av namn som Miles Davis, Wayne Shorter och Dizzy Gillespie och ett par egna lĂ„tar pĂ„ debutalbumet âThe Messengerâ. Kanske inte sĂ„ originellt, men vĂ€lspelat.
Stockholm Jazz Orchestra spelade i Uppsala nyligen och deras nya album âNature spiritsâ Ă€r riktigt bra. Det Ă€r lite ovanlig storbandsmusik, skriven av Peter Knudsen, inspirerad av John Bauers mĂ„lningar. Alltid pigga Uppsalabolaget Do Music Records spelade in och detta Ă€r riktigt bra, med ovĂ€ntade klanger och skickligt samspel.
Hon Ă€r verkligen en musikalisk kameleont, Anna Einarsson. PĂ„ âLife in piecesâ sjunger hon till sĂ€ttningen ackordeon, piano och kontrabas. SpĂ€nnande vemodiga arrangemang, uttrycksfull sĂ„ng och fina texter. Det rĂ€cker mycket lĂ„ngt.
Gruppen Hellskotta leds av gitarristen Erik Skott och saxofonisten Sofi Hellborg. PĂ„ âBadibadoâ ger de prov pĂ„ intrikata blĂ„sarrangemang och suggestiva klanger och rytmer. Med inlĂ„n frĂ„n andra genrer och roliga samplingar fĂ„r de till en imponerande bredd.
Egentligen kan det ju vara sĂ„ enkelt, en gitarr och ett munspel. I alla fall om man heter Emil Ernebro & Filip Jers. PĂ„ âDuetâ visar de vad man Ă„stadkomma i den sĂ€ttningen, och det lĂ„ter bra. Man kan förstĂ„s ocksĂ„ vara fler och ha en traditionell jazzsĂ€ttning och lyckas fint med det. Det gör Martin Brandqvist Quartet pĂ„ albumet âRelationsâ. Snygga kompositioner av trumspelande ledaren.
Till en jazzfestival mĂ„ste man helst ocksĂ„ ha en del internationella inslag. Vad sĂ€gs om nytt med suverĂ€ne basisten (och inte minst Uppsalabesökaren) Avishai Cohen. Tillsammans med pianisten Elchin Shirinov och trummisen Noam David Ă„stadkoms storverk pĂ„ âArvolesâ. Uppsalabördige Anders Hagberg sekunderar pĂ„ flöjt.
Tyska ACT hĂ„ller öronen öppna för ung jazz och frĂ„n andra delar av Europa. Trummisen Max Stadtfeld leder sin skönspelande kvartett pĂ„ âStaxâ med gott resultat. Gitarristen Bertram Burkert visar klass och stilkĂ€nsla. Pianisten Daniel GarcĂa har sin trio pĂ„ âTravesurasâ och influenserna frĂ„n flamencon Ă€r tydliga och uppfriskande.
Man kanske inte frĂ€mst tĂ€nker pĂ„ Miles Davis som kompositör, hans trumpetspel stod sĂ„ i förgrunden. Men en som funderat pĂ„ det Ă€r pianisten Yuko Mabuchi. PĂ„ albumet âPlays Miles Davisâ gör hon just det, tillsammans med modiga (och som tur Ă€r duktiga) trumpetaren JJ Kirkpatrick. LĂ„tar som âMilestonesâ, So whatâ och förstĂ„s âMissing Milesâ, han Ă€r saknad. Mabuchi & Co gör det riktigt fint och det Ă€r roligt att höra musiken tolkad sĂ„ hĂ€r.