Det brukar sägas att det är lätt att skriva långt, men betydligt svårare att skriva kort och kärnfullt. Och visst, det är en utmaning att välja sina ord med sådan omsorg att en text maximerar sitt uttryck (och intryck) på minsta möjliga sträcka snarare än brodera ut sig utan spärrar. När det gäller Nobelpriset i litteratur når utmaningen sin allra mest magnifika nivå. Här ska grandiosa författarskap ringas in med ett tjugotal ord – och dessutom göra den utnämndes hela gärning rättvisa.
Konsten att skriva en ”vinnande” motivering kan kräva ett närapå motsatt handlag än det att skriva romaner eller dramatik, även om de också kan vara väl så strama. Tiden och rymden är utmätt. Det handlar om att väga bokstäverna och deras kombinationer på en guldvåg, trä dem på ett pärlhalsband, se hur de reflekteras i omgivningens ljus. En bländande formulering som med sin associationsrikedom och tyngd – eller talande enkelhet – fångar essensen i författarskapet. Som i fjol när Alice Munro förärades den kortaste motiveringen någonsin (med undantag för när Karlfeldt fick priset postumt). Och så skriver hon också noveller.
Men jakten på orden som så att säga är värda mer än sin vikt, ord som man kan krama och verkligen suga märgen ur, och som ger mesta möjliga effekt kan lätt gå lite överstyr. Inte ens Svenska Akademien undkommer det öde som alla skrivande människor fruktar: att upprepa sig. Att läsa igenom motiveringarna från 1901 till 2013 är verkligen berusande, men några hack i skivan gör att festen kommer av sig ibland. Ordet ”kraft” förekommer mer än lovligt ofta, ensamt eller i sammansättningar. Dessa ”kraftuttryck” är förstås användbara, på något sätt måste man ju sätta emfas. Men det är förvånande att trippeln ”lyskraft”, ”visionär kraft” och ”poetisk kraft” tilläts levereras i en obruten ström åren 1992, 1993 och 1994. Andra ord som återkommer ofta är ”episk” och att något är ”mänskligt” eller har med människans beskaffenhet och betingelser att göra.
Om vi leker med tanken att brunnen börjar sina och Akademien skulle behöva hjälp med motiveringarna – och att få dem att hålla sig under 140 tecken, vilket inte alltid varit fallet – kommer jag efter ordräkning och analys fram till följande ordvändning som bildar ett slags heltäckande ur-motivering, som vore den sprungen ur en nobelprismotiveringsgenerator:
”För sin episkt skarpsynta berättarkonst som med poetiskt visionär kraft berättar om våra mänskliga villkor.”
Här har vi Akademiens alla favoriter genom historien samlade.
Den håller sig dessutom på hälsosamt avstånd från den magiska twittergränsen.