USA under Donald Trump utvecklas snabbt i samma riktning som Ryssland.
Kommentar
I ett slag tvingas Europa förbereda sig för ett påtvingat avsked från det vi tryggt betraktat som ett sammanhållet Väst. Ukrainas självständighet och hela Europas säkerhet står på spel genom Putinregimens allt aggressivare erövringskrig.
Bakgrunden är den osäkerhet som råder kring det Trump-styrda USA:s framtida engagemang i såväl kriget som i Natos verksamhet. Sent omsider har enighet nåtts om att Europas länder i den nya situationen själva måste ta ett större ekonomiskt och militärt ansvar för sin säkerhet. För att hejda Rysslands försök att folkrättsvidrigt utvidga sitt territorium har de insett nödvändigheten av en avsevärd upprustning.
Medan den ryska propagandan i dag hävdar att Västeuropas länder med sin liberala politik befinner sig i ett moraliskt förfall, är dessa länder – inom och utom EU – i dag med några få undantag överens om den demokratiska väg de slagit in på. Så har det inte alltid varit. Vi behöver bara tänka på Nazitiden, DDR-epoken och de baltiska staternas lydstatshistoria. Europas framtida livskraft ifrågasattes också i en annan tid, särskilt av tyska intellektuella.
Den tyske filosofen Oswald Spengler, känd för sitt verk Västerlandets undergång (1918–1922), förutspådde att det följande årtusendet skulle tillhöra den kristenhet som förespråkats av Fjodor Dostojevskij. Den ryske författaren togs också till intäkt för de förutsägelser som gjordes av Hermann Hesse då denne 1919 i en essä om romanen "Bröderna Karamazov" ansåg att detta verk återspeglade Europas andliga förfall och förutsade dess undergång.
Dessa tolkningar kan säkerligen diskuteras, men har välkomnats av den nutida ryska propagandan. Det är känt att Dostojevskij är en av Vladimir Putins favoritförfattare. Hans husfilosof Nikolaj Iljin (1883–1954) delade som förväntat Dostojevskijs positiva uppfattning om det ryska imperiets auktoritära styre. Iljin var också en av anhängarna till det som kallats för ”den ryska idén”. Detta begrepp står för den utpräglat nationalistiska, mystiskt-religiösa övertygelsen om Rysslands messianska roll i historien.
Mot denna bakgrund förvånar inte Putins ortodoxa tro och hans regims nära samröre med den ryskortodoxa kyrkan. Så förstår vi också dess ledare, patriarken Kirills förbön för kriget i Ukraina eller Putins demonstrativa kyss av en ikon i Jesus Frälsarens katedral. Kontrasten till den tidigare KGB-agenten och tortyrspecialisten i DDR eller inspiratören till lönnmord på hans politiska motståndare kunde inte vara mer avslöjande. Hans eftermäle ska för alltid vara färgat av morden på Anna Politovskaja, Boris Nemtsov och Aleksej Navalnyj.
Mot denna bakgrund kan man fråga sig med vilken rätt ledningen för Ryssland kan tala om moraliskt förfall i Väst. Putins regim är i dag en repressiv diktatur utan yttrandefrihet, åsiktsfrihet, tryckfrihet och fria val. Domstolsväsendet kontrolleras politiskt av regimen, något vi i dag ser tendenser till också i Trumpadministrationens USA. Ryssland för ett erövringskrig som medvetet riktas också mot den ukrainska civilbefolkningen. För detta krig offras hundratusentals unga män, ofta från de fattigaste delarna av Ryssland, lockade med fantasilöner som i praktiken gör dem till legosoldater. Vad propagandan än säger, de dör inte i förvaret av sitt fosterland. Vad är det för moral Putin representerar genom sina ständiga lögner och hot, också med atomvapen?
Om vi vänder blicken mot utvecklingen i USA under ledning av dess president Donald Trump slås vi av de likheter denna utveckling visar med den som lett till tillståndet i dagens Ryssland. Om man i USA bakom de angrepp som skett på den liberala demokratin öppet kan se de ekonomiska intressena – också privata, är dessa hos den ryska statsapparaten och dess ledare enligt sovjetisk tradition tabubelagda och draperade med propagandans täckmantlar.
Korruption på alla nivåer av det ryska samhället är den smörjolja utan vilken det ekonomiska maskineriet skulle kollapsa. Detta kommer också att hända så snart pengarna börjar tryta. Och sådana tecken finns redan. Repressionen förhindrar en grundläggande kritik av systemet. Därför kommer Putins ryska stat förr eller senare gå i bankrutt – snarare förr – med de kolossala utgifter som kriget i Ukraina kräver.
För att i den rådande situationen påverka vart Europa är på väg är det nödvändigt att handla snabbt och med kraft. Det är det enda språk Putin förstår. Och vi européer måste om nödvändigt göra det själva. På Trumps uttalanden kan vi inte lita. Vi vet fortfarande inte vilken sida han står på: Ukrainas och vår eller Rysslands. Sannolikt endast på sin egen. Hans hotfulla yttranden när Putin inte samtycker till att avsluta kriget tycks ha runnit ut i sanden. Inte heller hörs det något mer om utlovade sanktioner från USA för att förhindra Rysslands finansiering av kriget genom den så kallade skuggflottans omfattande oljetransporter.
Den ryska armén vinner för närvarande alltmer terräng vid fronten. I gengäld har Ukraina demonstrerat sin imponerande försvarsförmåga, nyligen genom den sensationella attacken med drönare mot bombflygplan på ett flertal ställen långt inne i Ryssland. I Ukraina går rykten om en förfärlig rysk vedergällning, men den har hittills uteblivit.
Vad många nu främst väntar på är konkreta insatser i form av europeiskt militärt stöd som underlättar ukrainarnas försvarskamp och hjälper dem driva tillbaka inkräktarna från sitt land, om nödvändigt med långdistansvapen. Ju starkare motstånd Ukraina kan göra, desto snarare kommer den ryska krigsmaskinen och därmed Putinregimen att kunna besegras.
Nils B Thelin är professor emeritus i slavisk filologi