Det var inte direkt oväntat. På fredagen kom avhoppen från bokmässan, med anledning av att veckotidningen och självutnämnda sanningssägaren Nya tider skulle ha en monter på årets mässa, sedan kom den väntade – men väl så snabba – kovändningen på eftermiddagen: Nya tider stoppas.
Det märkliga är hur det hela har gått till. Hur gick egentligen diskussionen när man tyckte att det var en bra idé, kanske rentav en poäng i sig med tanke på årets tema: yttrandefrihet, när man upplät plats åt Nya tider?
Vad trodde de egentligen? Att förvänta sig negativa reaktioner torde varit givet, likaså att ha en bra förklaring i beredskap.
Så reaktionerna kom, och försvaret rullades ut – "Mässans policy är generellt att alla måste få göra sin röst hörd oavsett åsikt, det är själva essensen i yttrandefriheten". Men när fler röster tornade upp sig så rullade det tidigare triumferande försvaret tillbaka som en slaknande partytuta. "Vi måste ta (reaktionerna) på allvar och fråga oss om vi fattat rätt beslut" stod det i pressmeddelandet som kom halv fem på fredagen.
Det är precis vad de skulle ha frågat sig innan de gav Nya tider klartecken. Har vi en grundmurad ståndpunkt? Är vi redo att stå fast för den?
Nu blev allt bara så nedslående platt. För Nya tider var det säkert en win-win-situation. Antingen hade de fått vara kvar och hålla sina seminarier, eller få vatten på sin kvarn om opinionen skulle få mässan att ge vika. För Bok & Bibliotek torde känslorna vara minst sagt blandade.