Frida Hyvönen (21 januari), Jenny Wilson (4 mars) och Goran Kajfeš & Subtropic Arkestra (22 april) är några av de artister som Patric Kiraly bokat den här gången. Efter vårsäsongen renodlar han sin tjänst som utvecklingsledare på kulturförvaltningen stab.
– Egentligen skulle jag ha slutat redan för 1,5 år sedan när jag lämnade Uppsala konstmuseum för min nya roll inom kulturförvaltningen. Men museet undrade om jag ändå ville fortsätta att lägga programmet, och det gick inte att säga nej, det är ju så himla roligt och stimulerande. Men nu är det dags att gå vidare, säger han.
Museets konsertserier i dagens form inleddes för fem år sedan när Lena Åberg Frisk och Daniel Werkmäster var nya i sina roller som chefer för UKK respektive konstmuseet.
– Vi tre hade ett möte och kom överens om att samarbeta. Konst ställdes ut på UKK och lite smalare konserter förlades till konstmuseet, berättar Patric Kiraly.
Då var han fortfarande producent på UKK. Där jobbade han i många år tillsammans med bland andra kollegan Stefan Holmström och UKK:s första vd och konstnärliga ledare Magnus Bäckström, som efterträddes av Lena Åberg Frisk.
Men redan före åren på UKK var Patric Kiraly aktiv i Uppsalas musikliv. Han kom till Uppsala i slutet på 90-talet och slogs av att det fanns oväntat få klubbar i en så pass stor studentstad. I stället för att deppa drog han i gång flera klubbsatsningar under åren kring 2000 och var verksam som klubbarrangör i nästan tio år.
Från klubbarrangör via producent till curator, alltså. Egentligen samma jobb, va?
– Haha, jo visst är det så. Det handlar väl om en sorts mognadsgrad, ju äldre vi blir desto snitsigare titlar får vi.
Är du en smakpolis?
– Nej, det skulle jag inte säga. Snarare en smakförhöjare som vill få omgivningen att upptäcka ny musik och spännande artister.
Men det måste inte nödvändigtvis vara smala artister och genrer för att Patric Kiraly ska tycka att det är kul att jobba. Han gillar att ordna även stora arrangemang. Allt beror på platsen, menar han. På konstmuseet har det varit naturligt att arrangera konserter i ett mindre format.
– Under de år som gått har vi skaffat oss en egen publik. De flesta verkar uppskatta att vi håller oss en bit bortanför mittfåran.
Fotnot: Ambitionen är att vårens konserter ska ske inför begränsat publik och i andra hand sändas digitalt.