Överallt hos Emma finns saker som vittnar om hennes kreativitet. Som maskerna hon gjorde inför en Halloween – eller händerna som fått blåsor av att tälja ett träsvärd grannbarnet beställt.
Hemma hos Emma Wiberg Jelk pryder tavlorna de vita väggarna i det moderna huset i Lindbacken. På övervåningen, med ljusinsläpp från både tak och ett stort väggfönster, har hon sin ateljé.
I höst är hon aktuell med sin andra separatutställning på Galleri Agardh Tornvall i Stockholm. Tidigare teman i hennes konst har varit det mörka och ljusa i livet, att vara människa och oro. Den här gången är temat sårbarhet.
– Det är just för att jag har svårt att visa mig sårbar. Förhoppningsvis kan jag gräva ännu mer i det mänskliga och andra känslor än bara oro.
Det var under föräldraledigheten med andre sonen Ezra, som fyller sju i år, som Emma började måla. I samband med den tog hon även beslutet att satsa på konsten på heltid. Men det har inte varit lätt. Strax efter beslutet kom covidpandemin och lamslog världen.
– Det var ju ett bakslag. Som konstnär krävs det att man visar upp sina målningar och är i det offentliga. Det var helt omöjligt att få in en fot på ett bra galleri.
Så när hon för två år sedan blev erbjuden ett heltidsjobb i Bromma med att måla urtavlor på armbandsur, tog hon det.
– Jag hade ändå testat konsten i några år och kände att det är bra att göra någonting som gör att man går runt ekonomiskt också.
Men med jobbet hade Emma inte längre tid att måla så mycket. Totalt blev det två tavlor på ett och ett halvt år.
– Då kände jag att; det här går inte längre. Det kändes som att jag verkligen var på väg neråt mentalt, för jag behöver måla för att fungera.
I januari tog hon än en gång beslutet att satsa på konsten och sa upp sig.
– Första gången jag gjorde det visste jag inte att det var nödvändigt, då kände jag mest att det var det jag ville göra.
Parallellt med förberedelser för höstens utställning skriver hon en biografisk konstbok, som kom som en förlängning av ett självporträtt hon målade till utställningen.
"Det väckte frågor om barndomen och det har känts viktigt att reflektera över. Jag vill inte kalla det poesi men jag skriver också lite texter till de olika målningarna."
Tavlorna säljer hon på utställningar och via Instagram men än så länge kan hon inte leva på sitt konstnärskap. Att det ändå fungerar berättar Emma är en kombination av att hon kunnat spara av lönen från sitt tidigare jobb, att familjen inte reser så mycket och att de har en inkomst till.
– Så länge mina barn har mat i magen och kläder de behöver, är det så mycket mer värt att ha föräldrar som mår bra och som klarar av att vara närvarande i deras liv.
I sommar ställer Emma Wiberg Jelk ut tillsammans med sin mentor Staffan Sandler, som har spelat en viktig roll för hennes konstnärskap och som introducerade Emma till galleriet där hon ställer ut för andra gången i höst.
– Han hade en egen utställning där och så sa han åt mig att ta med mig några tavlor och visa på hans utställning.
En besökare såg hennes tavlor och frågade om de var till salu.
– Då hörde galleristen att det kanske fanns intresse och 2023 hade jag min första utställning där.
Mentorskapet har även växt till en fin vänskap.
– Jag har aldrig haft en chans att knyta an till den äldre generationen i vuxen ålder. Att då ha fått komma in i Staffan och hans frus liv har varit jättevärdefullt. Han är en av mina närmaste vänner.
Att kreativitet och konst är en stor del av Emma Wiberg Jelks liv blir om möjligt ännu mer tydligt när sexårige sonen Ezra springer fram.
– Mamma, kan du rita en teckning av ett kapybarahuvud som tittar åt sidan? Vi ska ha det till en spelkaraktär!
"The anatomy of a plastic white house", anspelar på Rembrandts "Doktor Nicolaes Tulps anatomilektion".
Emma Wiberg Jelk beskriver sin konst som filminspirerade bildvärldar, som tavlans motiv blir som en stillbild ifrån. "Många undrar vad som ledde fram till ögonblicket i motivet".
Här är tavlan "New Dawn", med inspiration från en plats i Uppsala.
En tavla tar ungefär 2–3 veckors heltidsarbete att färdigställa. För att kunna hitta tillbaka till samma känsla som när hon började måla motivet brukar Emma lyssna på en och samma låt under tiden hon målar tavlan. Ofta blir det filmmusik och Hans Zimmer är en favorit.
Ännu inte helt klar tavla till sommarens utställning med Staffan Sandler på Svartlöga.