Under ett års tid har Uppsalabaserade konstnären Margareta Fundelius skapat utifrån ett koncept hon kallar "den lekande människan", "Homo Ludens" på latin. Nu visas utställningen på Galleri 1 i Uppsala, fram till den 20 december. Inspirationen har Fundelius hämtat från bland annat gamla plastleksaker, vilket tydligt framträder i utställningens färgglada akrylmålningar och skulpturer i form av avgjutna plastankor och dockor. Hon beskriver sin relation till plastföremålen som dubbelbottnad.
– När jag jobbade med människan som lekande varelser kom jag in på det här med plast och glädjen med det. Det har varit så kul att leka med barn och barnbarn och deras plastleksaker. Samtidigt blir jag alldeles förtvivlad när jag tänker på all plast i haven. Det finns både ett glädjetänk och ett miljötänk, säger Margareta Fundelius.
Hon går fram till en målning som hon kallar "Kryssning", där utgångspunkten har varit ett av barnbarnens leksaksbåt byggd i lego.
– Den visar det här legot, men när jag gjorde den tänkte jag också på att vi människor befinner oss på Titanic i en bildlig mening. Allt är inte bara skratt och roligt, det finns en underton i varje grej.
Leken har inte bara varit ett tema för den här utställningen, utan också en del av Margareta Fundelius arbetssätt. I stället för att ställa hårda krav på sig själv försöker hon tillåta leken i själva skapandet.
– I leken kan man vara tillmötesgående och inte så sträng med sig själv. Jag försöker släppa tankarna på att "det måste vara fint", "det måste vara rent", "det måste vara intellektuellt svårt".
I "Homo Ludens" behandlar Fundelius även sina tankar om tid. Plasten blir en form av tidsmarkör, eftersom det för många är ett material på väg bort. Konstverken rymmer också en reflektion över upphovskvinnans eget åldrande.
– Jag har funderat på hur länge till jag kan leka. Tiden är utmätt och det är inte helt negativt.
En sak är Margareta Fundelius säker på: Det här är sista gången hon skildrar leken i konst. Nu vill hon ägna sig åt slumpen, något hon redan smugit in i vissa av verken i "Homo Ludens".
– Jag är intresserad av hur vi försöker projicera mening i det kaotiska vi ser, det kan få oss att skapa falska samband. Jag kommer att gå vidare med det abstrakta.
Vernissagen för "Homo Ludens" ägde rum förra helgen och blev, som med allting annat just nu, inte riktigt som vanligt. I stället för det myller av människor som Margareta Fundelius trivs med fick ett fåtal åt gången betrakta verken i coronasäker anda. I konsten lyser dock viruset med sin frånvaro – förutom i oljemålningen "Klotet". Den målade Fundelius i början av 2020 innan pandemin nått Sverige, men ett runt objekt i bilden skulle kunna tolkas som något högst aktuellt.
– Det ser ut som coronaviruset. Den kom bara till mig, så det är något profetiskt över den. Vi konstnärer är ganska trendkänsliga, så vi känner av what's going on, säger Margareta Fundelius och ler.
Profetia eller ett försök att hitta samband – kanske får hon anledning att återkomma till "Klotet" i nästa utställning om slump.
Förutom Margareta Fundelius ställer fyra nya medlemmar ut i Uppsala konstnärsklubbs galleri fram till 20 december: Amanda Selinder, Cecilia Tjärnberg, Charlotte Melander och Ida Lindgren.