– Jag vet inte vad jag ska göra med min fritid, jag är inte så bra på det. Jag jobbar alltid, säger konstnären Priscila Fernandes.
Hon känner sig skyldig om hon inte ständigt håller på med något.
– Det är den här pressen jag känner att hela tiden producera och att vi lever i ett samhälle som efterfrågar att vi ska producera mer och mer, säger hon.
Hon lyfter, fixar och bygger sin utställning "Studier om fritid" i kulturhuset Köttinspektionens utställningshall. I byggnaden låg på 1930-talet Köttbesiktningsbyrån och lokalen har även inrymt en biltvätt, en riktig arbetarlokal. Den knyter an till utställningen som tar avstamp i utvecklingen av arbetares rätt till semester under 1900-talet. Två veckors semester blev en lagstadgad rättighet för alla arbetare i Sverige år 1938.
I utställningen drar Priscila Fernandes paralleller mellan fritidens framväxt, hur vår lediga tid alltmer förvandlats till en kommersiell produkt och de abstrakta målerirörelserna under 1900-talet. Priscila Fernandes hittar kopplingar mellan avgörande ögonblick i konsthistorien och fritidens utveckling – som mellan den avantgardistiska franske konstnären Yves Kleins blå kroppsstudier och att den första uppblåsbara simbassängen uppfanns. Eller som mellan den amerikanska konstnären Agnes Martin och stillheten, ledigheten hon sökte.
Priscila Fernandes visar en lista med olika uppfinningar i olika länder som blev alltmer populära i takt med att vi människor fick mer fritid. Vindsurfing, bikinis, skateboard, jogging, ... listan hon gjort är lång. Och bland hennes frågor finns den ständigt aktuella om hur länge människan kan fortsätta att producera i snabb takt.
– Jag tycker att det är en väldigt viktig fråga nu, hur ska vi fortsätta? Ska vi bara tänka på produktion?
I sitt arbete använder hon en hel del okonventionella metoder för att skapa sina verk. I verket "Don´t follow the rule learn from the swimmingpool", har Priscila Fernandes "simmat" naken mellan uppblåsbara pooler utplacerade på en gigantisk målarduk. Kulören på färgen som hon använder är kleinblå, en intensiv ultramarin färg som först blandades och patenterades av Yves Klein.
I andra verk har hon tagit på sig rullskridskor och med en pensel i handen målat stråk i farten som hon sedan rullat över med skridskorna i timme efter timme.