Maja Fredin, 33, är textilkonstnär och tog sin masterexamen 2022 från Konstfack.
– Ibland känner jag faktiskt att jag måste stoppa mig från att bli en riktig bodybuilder, säger Maja Fredin.
Hon har börjat spendera två tre timmar om dagen på gymmet. Varje vecka äter hon två kilo seitan (veteprotein som kokas för att likna kyckling) fördelat på matlådor till lunch och middag. Till proteinet: mathavre, lite isbergssallad (för att unna sig en annan konsistens), salt och en tesked olivolja. En veckovis polaroidbild av kroppen, noggrant poserande likt en bodybuilder bildar en serie som skildrar kroppens förändring.
Men Maja Fredin är ingen bodybuilder. Nej, hon är konstnär.
– Det började som ett skämt. Bodybuilders äter så mycket kyckling att de till slut börjar se ut som dem. Men projektet har också handlat om fantasin om att bara få vara en köttbit. Det är ganska jobbigt att vara människa.
Hon började med verket "Broiler" 2024. Om det någonsin kommer att bli klart vet hon inte men under den pågående processen att bygga så mycket muskler som det bara går gör hon performance, som bland annat visas under helgens festival Revolve på Köttinspektionen och Uppsala konstmuseum. Det kommer lukta kycklingmarinad och parfym – och vara väldigt kitchigt, enligt konstnären.
I ateljén i södra Stockholm luktar det i stället sprit. Maja Fredin har skruvat upp brun-utan-sol-flaskan hon beställt på nätet. Det är the real deal förklarar hon. Den ska göra hennes hud perfekt fejk-solbränd mot den lika perfekta vita tandraden hon får med hjälp av löständer från USA.
Allt handlar om yta – men ändå inte.
Särskild spray-tan som många bodybuilders använder.
Här i bakgrunden syns en del av verket "Searching for my inner Elvis in a post Elvis society".
Maja Fredin är textilkonstnär från Uppsala som tog sin masterexamen från Konstfack 2022. Då ägnade hon sig åt sitt examensarbete "Searching for my inner Elvis in a post Elvis society" i vilket hon imiterade Elvis-imitatörer. På så vis ville hon visa hur man reproducerar sig och aldrig är nöjd med det man har i dagens samhälle.
– Jag kände mig inte klar med Elvis, jag sökte svar som jag fortfarande inte fått, säger Maja Fredin nu om nya projektet "Broiler".
"Broiler" bygger alltså på att Maja Fredin bygger muskler likt en bodybuilder för att på ett samhällskritiskt sätt försöka förstå den utbredda individualismen som bland annat tar sitt uttryck i en fitness- och wellness kultur.
Maja Fredin som Elvis imitatör i hennes examensarbete.
Från början sydde Maja Fredin dräkter med muskler, men att klä på sig dem var inte nog för att kunna diskutera utseendefixeringen – så därför begav hon sig till gymmet med strikt disciplin.
– Nu börjar jag förstå varför man vill lägga så fruktansvärt mycket tid på sig själv. Det är enklare att motivera sig till det än att göra något större, för att allt känns så omöjligt just nu. Det dras ner på bidrag så det är svårt att skapa gräsrotsrörelser och man måste tjäna massa pengar samtidigt som det mesta suger just nu. Bara att sätta på radion och höra att 100 barn har sprängts ... Det känns som att vi lever i ett "South Park"-avsnitt. När jag tänker på mig själv har jag något att se fram emot. Allt annat är ovisst, men med mig själv har jag siffror att räkna, säger hon.
Sydda räkor av handfärgat tyg till Maja Fredins examensarbete.
Att skapa tillväxt genomsyrar stora delar av samhället, resonerar Maja Fredin vidare.
– Jag tror att människor tycker lite för mycket att om man lider, då ska man belönas. Typ: du går och sliter på jobbet och då måste du få din Thailandsemester.
Detsamma gäller utseendefixering och det virala fenomenet looksmaxing som blivit särskilt populärt bland unga killar. Fenomenet kommer ursprungligen från incelkulturen och innebär att optimera sitt utseende genom metoder såsom en hudvårdsrutin – eller att slå sitt ansikte med en hammare.
– Man gör sig själv fin och då måste man få belöningen att få ligga. Och i det finns en stor bitterhet och stor sorg, för man får kanske inte det.
Ytlighet är ensamt, fortsätter Maja Fredin. Det ser hon i människor besatthet av sina kroppar, på poserings-workshopen i Eskilstuna som hon deltog i och i sitt eget liv som kroppsbyggare – och konstnär. Timmarna på gymmet och de nogsamt planerade måltiderna gör sitt för att skärma av socialt.
– Man blir ensam av det, men samtidigt passar det mig för konstnärer är ju också ganska ensamma. Man är själv och alla ens kollegor är i någon mån också konkurrenter, precis som för bodybuilders eller idrottare.
Att bygga så mycket muskler som möjligt, och att förså vårt samhälle och den individualism som präglar det kan ta flera år, eller förevigt, konstaterar Maja Fredin.
Att helhjärtat använda sin kropp som kontorsmaterial har förstås också kommit med omställningar. Tidigare tränade Maja Fredin bara någon gång ibland, och förr led hon av ätstörningar. Att ta kontroll över sin kost har nu blivit ett bra sätt att få rutin och motivation till att faktiskt äta ordentligt.
För att lära sig hur bodybuilders poserar har Maja Fredin gått på kurs i Eskilstuna. Här visar hon hur man ska dra in skulderbladen för att få en bra hållning.
I övrigt ser hon ingen stor skillnad mellan att skriva sitt namn på ett verk eller utgöra verket själv. Att det lär ta flera år att uppnå de muskelmassorna hon strävar efter är heller inget problem, berättar hon och konstaterar att hon alltid varit benägen att nörda ner sig.– tålamodet beskriver hon som en mani.
– Från min hantverksbakgrund har jag också lärt mig att sitta och nöta för att se något växa fram och det blir också mer verkligt då.
På vilket sätt?
– Om man går på Disneyland, då måste man tro på det för att det ska kännas på riktigt. Det är därför jag lägger mycket tid på saker och lägger till musik, film och performance till mina verk och försöker skapa världar. Jag måste göra väldigt mycket för att kunna tro på att det.
Maja Fredin under sin performance "Broiler" på Bonderups Konsthall i Dalby i maj tidigare i år.