Kulturdebatt
Jag har frĂ„n Ă„skĂ„darplats följt den mĂ„ngĂ„riga debatten om byggandet av ett nytt konstmuseum i Uppsala. För mig har det varit uppenbart att det inte Ă€r mödan vĂ€rt att debattera eftersom beslutet sedan lĂ€nge Ă€r fattat. NĂ„gon gĂ„ng bestĂ€mdes det internt, i en uppgörelse mellan Statens fastighetsverk och politiken i Uppsala, att konstmuseet ska bli kvar i slottet. Jag menar: â Finns det nĂ„gon annan förklaring till det som sker nu? All debatt, varje informationsmöte, liksom de tvĂ„ utredningar som dömt ut Slottet som museialternativ har varit ett spel för gallerierna.
Det enda vettiga alternativet för ett framtida konstmuseum Àr en nybyggnad. Och det alternativ försvann nÀr kvarteret Kaniken dök upp i debatten. Efter det inspelet handlar meningskiljaktigheterna om vilket av tvÄ usla alternativ som ska vÀljas. Det heter nu att Uppsalas konstliv vill ha museet i Kaniken pÄ VÀstra à gatan! Men alla som Àr intresserade av konst, varje utövande konstnÀr i Uppsala, samt museiexperter och andra kunniga i frÄgan inser att ett nybyggt konstmuseum Àr den enda lösningen.
Samtidskonst Àr mer Àn tavlor pÄ vita vÀggar. Man behöver bara tÀnka pÄ Uppsalas enda internationellt kÀnde konstnÀr, skulptören Ingolf Kaisers verk, för att inse det. Kaniken kan aldrig bli mer Àn ett trÄngt litet galleri. Och Slottet Àr ett skÀmt som gjorts till allvar.
Men varför debattera? FrÄgan Àr i förvÀg avgjord. Miljoner ska förslösas pÄ antingen ett dÄligt eller ett sÀmre Àn dÄligt alternativ.