När UNT:s reporter ringer upp på avtalad tid strax efter lunch ligger snart 85-årige Jan Lööf raklång på sängen hemma på Ekerö, redo att svara på frågor. Att stå i centrum för en utställning och medverka på vernissage säger han sig inte vara odelat positiv till.
– Egentligen är alla utställningar lite besvärliga, det är liksom inte min grej. Den här gången har två personer gaddat ihop sig bakom min rygg. Den ena är min fru, den andra min förläggare. Det var de som övertalade mig, säger Jan Lööf och låter inte alltför missnöjd.
Han berättar att han faktiskt varit i det gamla konstnärshemmet på Norbyvägen för länge sedan, innan det också fick funktionen som museum.
– Så visst, det kan säkert bli bra. Jag kommer till Uppsala på lördag eftermiddag när utställningen öppnar. Sen får vi se om det kommer folk också, det vet man ju inte.
Hans utställningar på Göteborgs museum och Junibacken i Stockholm under 2010-talet tyder på motsatsen. Jan Lööfs välkända bilder har uppskattats av generationer sedan genombrottet för 60 år sedan.
Så troligen lockar även utställningen i Uppsala besökare som vill gå in i Jan Lööfs egensinniga bildvärld, ofta späckad med detaljer.
Hur skapar du dina bilder fram egentligen? Har du allt klart för dig när du börjar teckna eller växer helheten fram allt eftersom?
– Där är du inne på något som skiljer oss bildmakare från varandra. Vissa tycker att det vore tråkigt att redan i förväg veta hur bilden ska se ut. De vill upptäcka vad som händer under arbetet. Så jobbar inte jag. Det har blivit mer och mer så att jag vet vilken sorts bild jag vill skapa.
Samtidigt finns det utrymme för spontanitet. Alltid är det något som behöver fixas till innan det blir som Jan Lööf vill.
– Men då handlar det inte så mycket om att vara kreativ. Det är ett ord som används för ofta tycker jag. Det handlar mer om att lösa problem och då känner åtminstone jag mig inte så värst kreativ. Jag sitter mest och kämpar för att få till det.
Mer transpiration än inspiration?
– Ja, i mitt fall är det verkligen så.
Sedan tio år jobbar Jan Lööf med datorstöd. Han skannar ofta in sina handtecknade blyertsbilder innan han tar upp dem på skärmen. Det förenklar arbetet på många sätt, tycker han.
– Ta detaljerna till exempel. Där har datorn inneburit en stor förändring. Ibland känner jag mig som en teaterinspicient som går runt inne i en teckning av till exempel Skrot-Nisses kök. Tack vare den nya tekniken kan jag lägga in redan färdiga detaljer från mappar i datorn och placera en gammal kaffekokare på en kökshylla. Det är en fantastisk utveckling.
Om Jan Lööf sägs ofta att han har en helt unik stil och att han skapat ett eget universum, befolkat av karakteristiska fordon, maskiner, djur, varelser och människor.
– För mig handlar det om att bygga upp en värld som är så konsekvent att betraktarna helt och fullt accepterar den. Strävar du efter perfektion så syns alla tabbar extra tydligt. Men om du inte avbildar verkligheten exakt måste du hålla dig till de skavanker du har i din teknik så att allt stämmer.
Jan Lööf håller med om att han står för en egen stil. Han tycker själv att hans särart kokar ned till den tredimensionella känslan.
– Där är jag lite annorlunda. Jag vill att mina bilder ska ge samma upplevelse som att titta in i ett dockskåp.