â Filmen har visats tidigare men dĂ„ med inspelad musik. Nu visas den pĂ„ Slottsbiografen i Uppsala med fyra musiker pĂ„ plats för första gĂ„ngen, sĂ„ visst kan man tala om vĂ€rldspremiĂ€r, sĂ€ger Charlotte Magnusson, flöjtist och sĂ„ngerska.
Hon har med sig sina följeslagare frĂ„n gruppen Stora Saker â Peter Frykholm pĂ„ bas och Jonas Zeidlitz pĂ„ slagverk â kryddat med vĂ€lkĂ€nde pianisten Anders Widmark. Tillsammans ska kvartetten improvisera fram musik som ska förhöja upplevelsen av "AddYourself#3".
Filmen Ă€r den sista i en trilogi som Peter Ăstlund pĂ„började 2018.
â Ănda sedan jag gick ut filmskolan pĂ„ 1980-talet har jag varit intresserad av lĂ„ngsamma rörelser och lĂ„nga tagningar. Det hĂ€nder nĂ„got hos betraktaren om det inte klipps var femte sekund. Vi gĂ„r djupare in i det hela och fĂ„r en annan förstĂ„else för det vi ser pĂ„ skĂ€rmen eller filmduken, sĂ€ger Peter Ăstlund.
Han Àr inte enbart videokonstnÀr utan har i flera decennier arbetet som filmfotograf med Ätskilliga lÄngfilmer, kortfilmer och dokumentÀrer bakom sig.
Att han valde att bygga "Addyourself"-projektet pĂ„ enbart drönarbilder kan tyckas förvĂ„nande. Peter Ăstlund var tidigare nĂ€mligen inget större fan av drönare i filmproduktioner, Ă„tminstone sĂ„ som det brukar anvĂ€ndas.
â Det började 2017 nĂ€r jag fick i uppdrag att göra en film för Abisko nationalpark. De ville ha drönarbilder och jag tĂ€nkte nej, det Ă€r ju sĂ„dana bilder i varenda produktion. Det Ă€r uttjatat.
Men efter den produktionen insĂ„g Peter Ăstlund att drönare skulle kunna anvĂ€ndas till att sjunga lĂ„ngsamhetens lov. Han började testa att köra drönaren pĂ„ lĂ„g fart över skogpartier och upptĂ€ckte att det lĂ„ga tempot utan snabba klipp skapade en sĂ€rskild laddning och nĂ€rhet.
â Man kanske kan sĂ€ga att jag lĂ„ter den meditativa rörelsen leva ut, lite som slow-tv med konstnĂ€rliga ambitioner. Den metoden Ă€r jag nog ganska ensam om. Förhoppningsvis kĂ€nner betraktarna som jag, att det inre bruset försvinner, ungefĂ€r som nĂ€r man ger sig tid att se ut över havet eller betrakta vindens spel i ett lövtrĂ€d.
â Det blir som att sugas in i ett inre rum, en vĂ€ldigt tredimensionell upplevelse som sĂ€tter i gĂ„ng existentiella tankar och funderingar, tillĂ€gger Peter Frykholm.
I Peter Ăstlunds arbetsmetod ingĂ„r ocksĂ„ en hel del efterbearbetning av materialet som syftar till att stilisera AddYourself-filmerna. Miljöerna gĂ„r att kĂ€nna igen samtidigt som det realistiska förskjuts en smula.
â För mig kĂ€nns det som att lĂ„ngsamt flyga genom en dröm, sĂ€ger Charlotte Magnusson och fĂ„r medhĂ„ll av basisten Peter Frykholm.
BĂ„da Ă€r fascinerade av Peter Ăstlunds filmkonst och berĂ€ttar att det varit stimulerande och samtidigt ganska enkelt att improvisera fram den musik som ska ge den visuella upplevelsen ett mervĂ€rde. KonstnĂ€ren och musikerna har samarbetat nĂ€ra varandra och mycket tycks ha gett sig av sig sjĂ€lvt.
â Vi har strĂ€vat efter att inte komplicera det musikaliska uttrycket. Musiken ska gĂ„ hand i hand med filmsekvenserna och vi har gemensamt sökt oss fram, som man gör i ett klassiskt grupparbete, sĂ€ger pianisten Anders Widmark.
Charlotte Magnusson Àr inne pÄ samma spÄr och kallar musiken minimalistisk, ofta med ganska fÄ toner.
â Ibland Ă€r det nĂ€stan inte ens frĂ„gan om musik, utan kanske bara ljud som ska efterlikna knastret frĂ„n nĂ€r man gĂ„r pĂ„ en grusvĂ€g.