Replik: "Är verkligen läget det största problemet?"

Kulturdebatt

Sten Åke Bylund frågar i UNT 1 oktober om inte Uppsala vill bli europeisk kulturhuvudstad. Man kan fråga sig hur angeläget det är för en stor del av Uppsalaborna, och till vilken kostnad, att staden under begränsad tid tilldelas en titel som ger lite prestige för en måttlig del av medborgarna.
Han drar slutsatsen att flera hundra tusen (!) Uppsalabor och andra potentiella besökare avstått från att besöka konstmuseet på grund av dess läge. Frågan är om inte antalet ickebesökare har andra orsaker. Av dem som är mer eller mindre ointresserade av konst kanske inte alla känner ett behov av att visa upp sig själva som kultiverade och upplysta. Kanske ett antal av de flera hundra tusen känner att "det här är inget för mig", att kulturen tillhör en smal elit som dikterar de oantastliga regler och dogmer som utomstående SKA tvingas anpassa sig till, en elit som kanske undermedvetet försöker stöta bort den stora massan för att få känna sig unika i sin egen upphöjda position.
Att Sten Åke Bylund presenterar sitt inlägg i egenskap av ordförande i föreningen Vårda Uppsala väcker en undran om hur stor entusiasmen är bland föreningens medlemmar inför ett prestigebygge som sannolikt kommer att stjäla all uppmärksamhet från årummet och de unika tegelindustribyggnaderna (om de får fortsätta existera). Att tro att något annat än den idag nästan allenarådande glas-, plåt- och betongarkitekturen kommer att användas är sannolikt en utopi, vilket Vårda Uppsalas medlemmar borde inse.