Matilda Nilsson: Barnböckerna om vilda djur som sticker ut

”Om du möter en björn” och ”Svenska Däggdjur” är två barnböcker med skilda upplägg, men båda tar sig an temat djur med ett modernt anslag.

”Om du möter en björn” är en sedelärande vildsint bilderbok, medan ”Svenska Däggdjur ”är ett lättfattligt register över nutida svenska däggdjur.
De här böckerna kan inspirera barn till att söka mer kunskap om vildmarken. Men till vilken nytta? Den där vildmarken har trängts undan av människan. I David Attenboroughs filmvittnesmål ”Ett liv på vår planet” dramatiseras allvaret. Med en sorts räknare anges hur mycket vildmark som finns kvar under olika årtionden. Redan 1978 var det bara 55 procent. Förra året: 35 procent.

Jonas Källbergs däggdjursillustrationer i "Svenska Däggdjur” blir mer overkliga. Inte för att de är mangainspirerat sockersöta med stora svarta ögon, utan för att många vilda djur har fått allt svårare att klara sig.

Det här faktumet undviker författaren Martin Emtenäs. Det är skönt. Du får lära dig att igelkottens taggar är hårstrån, att fladdermöss tillhör familjen läderlappar – och att människan är ett däggdjur.

Men i slutet vågar sig Emtenäs på en tankeställare: ”Vi verkar ha glömt bort att vi är en del av naturen. Vilket är lite konstigt.” ”Vi har bara flyttat till stan.”

Forskning från bland annat Göteborgs universitet visar att 96 procent av alla däggdjur som blivit utrotade under de senaste 126 000 åren har dött ut till följd av mänsklig påverkan. 

Rapporten Rödlistan 2020 från Artdatabanken beskriver att antalet rödlistade arter ökar. Just nu är 21 svenska däggdjur rödlistade. Men när det gäller björnstammen i Sverige är den växande, enligt Skandinaviska björnprojektet. Chansen att stöta på en björn är större i dag än tidigare.

I den annorlunda sagan ”Om du möter en björn” leker författarna Malin Kivelä och Martin Glaz Serup med tanken på en modern ”mors lilla Olle” som stöter på en stor brunbjörn i skogen. Den röda tråden: björnen är en superbjässe. Han är bättre än dig på att höra och lukta, och mindre rädd för dig än vad du är för den.

Boken inleds humoristiskt med förslag om vad barnet och björnen kan göra tillsammans. Spela på pekplattan eller rita, kanske? Därefter följer handfasta råd om hur man bör bemöta en björn i naturen: backa bort långsamt och om björnen mot förmodan går till attack: spela död.

Budskapet i boken från Förlaget är att björnen är din överman. Du ska ha respekt för björnen, inte skrämma den eller reta den.

Men om du möter en isbjörn ges inte lika raka svar.

I sin överblickande naturfilm påminner David Attenborough om att människans möjligheter att leva på Jorden är hotade. Ska en art frodas, behöver även andra arter frodas.

I och med att isarna smälter har antalet möten mellan människor och svältande isbjörnar ökat. Ibland med dödlig utgång för människan.

Det är omtänksamt att författarna Malin Kivelä och Martin Glaz Serup och illustratören Linda Bondestam ändå tar med isbjörnsmöten som en notis i den fyndiga boken. Om ett barn mot förmodan skulle möta en isbjörn kan det vara bra att känna till att det här djuret är betydligt mer hotfullt än Sveriges relativt vänliga brunbjörnar.

För att knyta ihop, visst behövs böckerna. Ju mer vi lär oss om naturen omkring oss, desto mer stärkta kommer vi bli i uppfattningen att den ska bevaras. Och att den där balansen med naturen som Attenborough så utopiskt talar om, faktiskt vore önskvärd.