Jag har bott i Uppsala i hela mitt liv, och jag Àlskar min stad. En av de saker jag gillar allra mest Àr att det Àr cykelavstÄnd till i stort sett allt.
Jag cyklar frÄn Eriksberg (dÀr jag bor) till Salabackar (dÀr pappa bor) och sedan till SvartbÀcken (dÀr jag spelar innebandy). PÄ en karta ser det lÄngt ut, som ett snitt genom hela innerstan. Men i verkligheten Àr det en cykeltur som inte tar lÀngre Àn trettio minuter. Jag Àlskar hur varje kvarter, nÀstan varje hus jag passerar har en alldeles privat plats i mitt minne.
En del platser betyder naturligtvis mer Àn andra. Och vissa platser Àr rent av magiska.
En sÄdan plats Àr det gul-orange huset pÄ SvartbÀcksgatan 32.
Jag kommer ihÄg min första konsert pÄ Ungdomens hus. Union Carbide Productions spelade pÄ tinnitus-hög volym. Ebbot, endast iklÀdd kalsonger, rusade rÀtt ut i publiken redan under första lÄten. Det var som att bli överkörd av den vÀrsta av mardrömmar. Jag hade aldrig varit sÄ rÀdd i hela mitt liv. Redan pÄ bussen hem lÀngtade jag till nÀsta helg, nÀsta konsert.
NĂ„gra veckor senare var jag dĂ€r och sĂ„g nĂ„gra kompisar stĂ€lla sig pĂ„ samma scen. En tanke föddes i mig, âom de kan, kanske jag ocksĂ„ kan?â Tanken blev till en dröm och nĂ„gra mĂ„nader senare blev drömmen till verklighet. Betydelsen det hade för en blyg pojke med dĂ„ligt sjĂ€lvförtroende kan inte överskattas.
Ăven om musiken var en viktig del har Ungdomens hus alltid handlat om mer Ă€n bara musiken. Det var en plats som erbjöd ett alternativ till skolans schema-inrutade tillvaro och vuxenvĂ€rldens grĂ„daskiga verklighet. En plats dĂ€r alla var vĂ€lkomna och man blev accepterad för den man var.
Jag tror de flesta kan skriva under pÄ hur viktig tonÄren Àr för att forma vÄr identitet, vilka vi blir som vuxna. De mÀnniskor jag trÀffade pÄ Ungdomens hus, samtalen vi hade, banden vi spelade i har format mig till den jag Àr idag.
För den hÀr blyga pojken med dÄligt sjÀlvförtroende vÀxte till slut upp, blev vuxen och fick barn. Och en dag hÀnde nÄgot otroligt. Hans son hittade till Ungdomens hus, gick pÄ sin första konsert och bildade sitt första band.
Innan allt fick ett abrupt slut.
KvĂ€llen den fjĂ€rde oktober brann Ungdomens hus. Bara nĂ„gra timmar senare startade en diskussion om dess framtid. Ăr det möjligt att Ă„terstĂ€lla huset i ursprungligt skick? Om ej, vad finns det för alternativ?
Precis som för min generation Àr det geografiska lÀget idag superviktigt. Ungdomens hus centrala lÀge gjorde att det blev en naturlig mötesplats, oavsett var nÄgonstans i eller utanför Uppsala du bodde. Denna naturliga mötesplats skulle gÄ helt förlorad vid en eventuell flytt, till exempel till BolÀnderna.
Den hÀr krönikan Àr inte bara Àr en hyllningstext till Ungdomens hus eller ett simpelt debattinlÀgg. Den hÀr krönikan Àr en hyllning till staden vi bor i.
PÄ samma sÀtt Àr Ungdomens hus inte bara en samlingsplats för tonÄringar. Huset i sig Àr en hyllning till trygghet, gemenskap och kreativitet. Det vill sÀga alla de vÀrden som Àr sÄ viktigt för oss mÀnniskor, men sÄ svÄra att omsÀtta i siffror nÀr diskussionen glider in pÄ hyror och geografiskt lÀge.