Jag har skrivit det flera gånger tidigare, men jag är fortfarande förundrad över att det kommer så många jazzalbum fortfarande. Förmodligen beror det på att jazzpubliken fortfarande köper skivor och att det är så relativt lätt att göra dem. Och det kommer många pärlor.
Sverige har en lång historia inom jazzen, och trots infantilt och ofta rasistiskt motstånd i början etablerade sig musik formen ganska tidigt här. Jazzens väg från dess till nu kan man följa fint i utmärkta serien ”Svensk Jazzhistoria” (Caprice) som nu kommit till volym 11, med undertiteln Jazz Cosmopolit. Det handlar om åren 1970-79. Förutom ett tjock och informativt häfte får man fyra cd späckade med bra musik. Både far och son Gullin, Lars och Peter, finns med. Mer Uppsalamusik i form av Rena Rama med Lennart Åberg (intervjuad) och Arbete & Fritid finns också, kanske liksom andra som ingick i olika konstellationer på den tiden. Mycket bra musik som utan vidare står sig.
Bernt Rosengren finns med i antologin, både som orkesterledare och bandledare. Extra roligt också att lyssna in honom även idag. På nya ”Songs” (Pb7) visar han att gammal är äldst. Tillsammans med tre yngre musiker spelar denne vitale gentleman musik av Miles Davis, Horace Parlan och Freddie Hubbard, bebop som bäst. Okej att det gnisslar lite, men känslan sitter där.
Det gör den utan vidare hos trumpetaren Goran Kajfeš också. Han fortsätter oförtrutet med sitt band Subtropic Arkestra och albumet ”The reason why Vol 3” (Headspin) , och håller nivån uppe från de tidigare två. Detta blir sista albumet i serien för resten , synd nog. Roligt med album som sticker ut.
Det gör också Jari Haapalainen Trio, som kommer med sitt tredje album, ”Fusion nation”, på drygt ett år. Hos trion finns ett slags punkattityd till musiken som är befriande. Jari på trummor, Per Texas Johansson på sax och basisten Daniel Bingert spelar så det glöder.
Det är också roligt att man kan få till storbandsjazz som kontrast till alla pianotrios. Trumpetaren Ann-Sofi Söderqvist har sitt ASJO som släppt sitt tredje album, ”Move” (Pitch Blue/Plugged), inspelat live. Det är ett namnkunnigt band hon har med sig, och Lena Swanberg sjunger snyggt. Jakob Norgren leder sitt Big Band Splash även på ”Volume 5” (Wime/Border), en soulstänkt och svängig historia. Inte minst gör numera bortgångne Sven Zetterberg en fin insats.
Anna Lundqvist använder mestadels använder rösten som instrument med sin kvintett på ”Mewe” (Prophone/Naxos) där hon mestadels. Jazzviolinister kan man aldrig få för många av. Glädjande med en ung musikant som satar på det. Norska Therese Lien Evenstad spelar med sin kvartett på ”Woodland” (Jotun Records/Phonofile) med en distinkt och vacker ton, även om musiken rör sig i en ganska traditionell sfär. Mer violin bjuder Adam Batdych & Helge Lien Trio på albumet ”Brothers” (ACT/Naxos), inte alls dumt.
Skivbolaget ECM kan man skriva metervis om. Det satte tidigt sin egen agenda där producenten Manfred Eicher präglat utgivningen. Bland det som kommit på senare tid har trumpetaren Avishai Cohen – att inte blanda ihop med basisten med samma namn – gjort expressiva ”Cross my palm with Silver” (ECM/Naxos). Ett annat album som känns typiskt ECM är ”Blue Maqams” (ECM/Naxos) med oudspelaren Anouar Brahem som tillsammans med veteranerna Dave Holland, bas, Jack DeJohnette, slagverk, och pianisten Django Bates gör spännande och gränsöverskridande musik.