”Vår beredskap är god” sade Per Albin på sin hemtrevliga skånska när andra världskriget bröt ut. Som alla forskning visat sedan dess så var den absolut inte det, vi räddades mer av tur än skicklighet från krigets värsta fasor.
Några som mobiliserade riktigt snabbt var filmindustrin. Så fort det gick producerades filmer som skulle stärka moralen och höja beredskapen. Ett antal långfilmer gjordes och mängder med korta. De flesta av tidens stjärnor ryckte in och gjorde tjänst, med vapen eller utan.
Ett antal av dessa filmer har samlats i den förnämliga ”Den stora beredskapsboxen”, liksom tidigare ”Den stora pilsnerboxen 1 & 2” och ”Den stora hembiträdesboxen” utgiven av hårt arbetande filmbolaget Studio S, med benäget bistånd av Svenska Filminstitutet.
Det var en extra poäng att boxen kom ut när ”ubåtskrisen” var som värst för en tid sedan. Plötsligt var Förvaret populärt igen och alla stämde in i kören av krav på höjda anslag för att hålla ”ryssen” borta. Där brukar vi vara eniga i landet, lite sämre var det med förhållandet till ”tysken”, det märks här och var i de här filmerna.
Särskilt intressanta är egentligen de journalfilmer och kortfilmer som producerades. Där får man en suverän inblick i tidsandan när de gjordes. Spelfilmerna ”Kronans käcka gossar”, ”Beredskapspojkar”, ”Hemtrevnad i kasernen”, ”Halta Lottas krog”, ”Vi mötte stormen” och ”Bara en trumpetare” faller ofta in tidstypisk farsjargong. Men det är alltid roligt att se namn som Nils Poppe, Åke Grönberg, Annalisa Ericson, Sickan Carlsson och Stig Järrel samt Julia Caesar.
Möjligen lyckades filmerna med syftet att hålla fienden borta. Vem ville invadera ett land med den kulturstatusen?!