Nyårsraketerna hann knappt slockna natten mot 1 januari 2020 förrän eländet började. Det där viruset från Kina började spridas över världen med oroande hastighet. Innan vi hann säga corona hade ett gäng skidturister från Stockholm tagit med sig smittan från Alperna.
Men det räckte förstås inte med en två år lång pandemi. En europeisk jätte skulle tvunget anfalla en fredlig granne, med ännu mer lidande och död som följd.
Och så där har det hållit på i två och ett halvt år vid det här laget. Motgångar, bakslag, kallduschar, gurgel – visserligen på en annan nivå än pandemier och krig – men ändå: Kaos i riksdagen. Stopp i tågtrafiken. Köer på Arlanda. Kräftgång på börsen. Prischocker på allt från tomater till el och bensin. Kriminella som skjuter andra kriminella. En skruvad dansk som kommer hit och bränner böcker. Upplopp. Och då har jag inte ens nämnt klimatkrisen.
Vad väntar på andra sidan halvårsskiftet? Ännu mer trubbel, friktion och gnissel? Ja, ingen skulle väl bli förvånad om rikspolitiken går fullständigt i baklås efter valet. Bara som ett exempel.
Till sist: Om man googlar på "det glada 20-talet" får man 2,9 miljoner träffar. Jag har inte gått igenom riktigt hela listan, men det verkar som om det mesta handlar om 1920-talet. Fast hur glatt det egentligen var då kan nog ifrågasättas.
Vad vårt eget 20-tal kommer att kallas av eftervärlden är oklart. Visserligen återstår 75 procent, men "glatt" känns tyvärr osannolikt.