Jag ska bryta mig ur min typiskt svenska tvÄngströja

BostadsrÀttsföreningen söker nya medlemmar till styrelsen. Rekryteringen gÄr minst sagt segt. LÀget börjar bli skarpt. FÄr vi inte till en styrelse riskerar vi att behöva upplösa föreningen och omvandla bostÀderna till hyreslÀgenheter. En lösning som varken jag eller mina grannar önskar.

"Varje gÄng det ringt pÄ ytterdörren med frÄgan om inte jag skulle kunna tÀnka mig att sitta i styrelsen har jag blixtsnabbt trollat fram en giltig ursÀkt", skriver UNT:s krönikör Fredrik Hardenborg.

"Varje gÄng det ringt pÄ ytterdörren med frÄgan om inte jag skulle kunna tÀnka mig att sitta i styrelsen har jag blixtsnabbt trollat fram en giltig ursÀkt", skriver UNT:s krönikör Fredrik Hardenborg.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Krönika2022-07-24 09:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

I trapphuset vĂ€djar desperata lappar till föreningens medlemmar. Varje gĂ„ng jag passerar tĂ€nker jag: ”Varför kan ingen bara stĂ€lla upp? Hur svĂ„rt kan det vara?”

PÄ vÀg till affÀren stöter jag pÄ nÄgra grannar. Det naturliga samtalsÀmnet Àr det bekymmersamma lÀget och vi Àr alla överens om situationens allvar.

 â€NĂ„gon borde ta en för laget”, sĂ€ger jag.

De andra nickar och hÄller med. Sedan gÄr vi hem, var och en till sitt, lite smÄsura över de dÀr andra som inte kan dra sitt berömda strÄ till den berömda stacken.

Efter en stund gÄr det upp för mig att jag sjÀlv nog tillhör den dÀr gruppen som borde kliva fram och ta en för laget.

Varje gÄng det ringt pÄ ytterdörren med frÄgan om inte jag skulle kunna tÀnka mig att sitta i styrelsen har jag blixtsnabbt trollat fram en giltig ursÀkt.

 â€Nej, du vet, det Ă€r mycket nu med barn som ska skjutsas hit och dit till trĂ€ningar och skolor och kompisar â€Šâ€

 Eller: ”Nej, du vet, det Ă€r mycket nu med jobbet, omorganisationen och allt det dĂ€r â€Šâ€

Varje gÄng har de nickat och sagt, vi förstÄr, vi förstÄr. Varje gÄng jag har dragit igen ytterdörren med en lÀttnadens suck. Nöjd över att ha klarat mig Ànnu ett Är.

Men barnen Àr stora nu, mer eller mindre sjÀlvgÄende. Och visst Àr det mycket pÄ jobbet, men sÄ överjÀvligt överhopad med jobb Àr jag inte att jag med rent samvete kan anvÀnda det som förevÀndning för att tacka nej.

Jag gillar inte ordet typiskt. Faktum Àr att jag hatar det. Om det nu Àr möjligt att hata nÄgonting sÄ litet och oskyldigt som ett ord. Men det finns fÄ ord i det svenska sprÄket som Àr sÄ missbrukade som just typiskt.

”Typiskt att det ska regna varje gĂ„ng jag tvĂ€ttat fönstren.” Som om det regnar VARJE gĂ„ng du tvĂ€ttat fönstren.

 â€Typiskt att Putin ska invadera Ukraina nu nĂ€r vi Ă€ntligen blivit kvitt coronan.” Som om Putin invaderar ett land VARJE gĂ„ng vi blivit kvitt en vĂ€rldsomfattande pandemi.

Men frĂ„gan Ă€r om det Ă€ndĂ„ inte Ă€r lite typiskt svenskt det dĂ€r att vĂ€nta pĂ„ att nĂ„gon annan ska ta initiativet. Det Ă€r jobbigt att vara den som tar första steget. Att ta initiativet Ă€r att sticka ut, Ă€r att lĂ€gga press pĂ„ sig sjĂ€lv. StĂ€ll dig upp och sĂ€g, Okej, jag gör det, och pĂ„ en sekund förvandlas alla runt omkring dig till en förvĂ€ntansfull publik. 

Du blir till cowboyen som kliver in bredbent pĂ„ saloonen redo att ensam utmana det ondskefulla banditgĂ€nget. Du blir till coachen som ska lyfta det omöjliga fotbollslaget ur sin djupaste kris nĂ„gonsin. Du blir till supergrannen som ska rĂ€dda bostadsrĂ€ttsföreningen. 

Du riskerar sÄ mycket.

TÀnk om du faller platt framÄt och slÄr nÀsan i marken? TÀnk om alla skrattar ut dig? DÄ Àr det lÀttare att dra osynlighetsmanteln över sig och hoppas att nÄgon annan ska ta pÄ sig hjÀlterollen.

Men jag har bestÀmt mig. Jag ska bryta mig ur min typiskt svenska tvÄngströja och ta kontakt med styrelsen.

Jag gör det idag. Eller imorgon. Ja, imorgon blir bra. För tÀnk om nÄgon just i detta nu sitter och tÀnker pÄ exakt samma sak. SÄ klampar jag in och bara tar hens plats. Det vore ju riktigt trÄkigt.

SÄ osvenskt pÄ nÄgot vis.

Och ganska typiskt.

 

Fredrik Hardenborg Àr författare och bosatt i Uppsala. I höst kommer ungdomsboken "Nova, Dante och friheten" som han skrivit tillsammans med sin dotter.