Nåjaa …
Jag går runt med "Bara bada bastu" i skallen. Jag har den på min jogginglista i Spotify och jag brukar sätta på den på hög volym när jag lagar middag. Det är med andra ord inte så konstigt att den snurrar i huvudet. Och det gör mig inget alls – tvärtom. För vem är inte i behov av uppåttjack i dessa tider?
Jag tänker på Kaj när jag ser alla symmetriska kritvita leenden på röda mattan i Cannes.
Jag tänker på Kaj när före- och efterbilder på plastikopererade ansikten flödar förbi på Instagram.
Jag tänker på Kaj när jag hör att Ikea tröttnat på alla opersonliga jobbansökningar skrivna med hjälp av AI.
För jag är så innerligt less på fejk. Jag vill ha vanliga människor. Och jag vill få en paus från en värld där krigen aldrig tar slut och tonårskillar skjuts ihjäl i frisörstolen.
Kajs tajming är perfekt. De är exakt vad jag (och du och resten av världen) just nu behöver. ”De är ju så ÄLSKVÄRDA!” som min granne utbrast. Ja, precis. De är sig själva. I sina otrendiga kostymer. Med sin lite töntiga dans. Och med sin ljuvligt vänliga finlandssvenska. Inga divalater, inget ta sig själva på för stort allvar – bara oförställd glädje över att folk gillar deras låt. Gud så skönt.
Kanske inte så konstigt att folk i resten av Europa också älskar dem. Ja faktiskt i hela världen – har ni sett Tiktok-klippen på dansande killar i Uganda där Bara bada bastu gör dundersuccé? Kaj toppar bettinglistor och internationella Spotify-listor. I gulliga Facebook-klipp försöker spanjorer och britter sjunga med. Och kolla in valfritt kommentarsfält om Kaj och förundras över den unisona kärleksbombningen.
Bastubröder, ni kommer att ta hem hela Eurovision. Och gör ni inte det – nåjaa …