Att ersätta ett ägardirektiv med en ägaridé är inte bara en fråga om semantik. Erik Pelling (S), kommunstyrelsens ordförande, påpekade i en UNT-intervju nyligen att det handlar om att få till formuleringar som kan stå sig över tid – oavsett politisk majoritet.
Det är naturligtvis bra om det blir så. För är det något som UKK behöver nu är det arbetsro – efter de senaste årens stormar både innanför och utanför husets fasad.
Har det inte handlat om brister i arbetsmiljön eller påfallande stor personalomsättning, så har debatten rört utbud och inriktning. Intresseföreningar som Musikens hus vänner har uttryckt oro för att UKK ska förvandlas till ett allmänt kulturhus. Debattörer som gitarristen Mats Bergström, ledamot av Kungl. musikaliska akademien, har hävdat att utbudet blivit för slätstruket. I andra änden av åsiktsskalan har det hörts kritik om att UKK:s utbud är för elitistiskt.
I den nya ägaridén betonas att det ska finnas en "unik mix av musik"/.../"med både bredd och spets". Det låter onekligen som ett tämligen öppet mandat för vd/konstnärlig ledare och producenter att sätta samman ett program som kan göra de flesta publikgrupper nöjda.
Mycket av programmet för 2020 och 2021 är dock redan spikat. Dessutom pågår rekrytering av ny permanent vd/konstnärlig ledare som vill sätta sin profil på utbudet. Det lär med andra ord dröja innan vi kan se ett konkret resultat av ägaridén.