"The Blues had a baby and they named it rock & roll", skaldade blueslegendaren Muddy Waters. Det är förstås en alldeles korrekt historiebeskrivning – rocken föddes ur bluesen. Datumet för nedkomsten brukar anges till 12 april 1954. Det var då Bill Haley spelade in "Rock around the clock" och dammluckorna öppnades.
Drygt 67 år sedan alltså. Inte fullt så långt tillbaka så att kol-14-metoden behöver användas, och på betryggande avstånd från den senaste istiden. Men det är trots allt ganska länge sedan.
Läget i dag? Jo, rocken har uppnått pensionsåldern, det är nog inte konstigare än så. Och detsamma gäller självklart de artister som slog igenom för över ett halvt sekel sedan och fortfarande åker ut på turnéer. Faktum är att många av dem redan för flera år sedan kunde slå näven i bordet och kräva pensionärsrabatt på Ica.
De flesta internationella storheter som på senare år uppträtt i Botaniska är födda på 1940-talet: Bryan Ferry, Mark Knopfler, Elton John, Tom Jones, ZZ Top och så den enda kvinnan bland alla farbröderna – Patti Smith.
Fast varför klaga? På annat än att de seniora rockkvinnorna så sällan bokas, vill säga. Eller är det ett problem att 40-talistgängets storhetstid ligger några decennier tillbaka i tiden? Att de är en del av Pär Nuders "köttberg" och står i vägen för alla unga, talangfulla artister som borde få chansen att spela inför 8 000 i Botan?
Själv har jag svårt att se några problem med de starka banden mellan mogna artister och mogen publik. Snacket om trötta bokningar till Botan år efter år köper jag inte. Alla som har varit på någon av ovanstående konserter vet vilken folkfest det blir när Botaniska fylls av förväntansfulla åskådare. Vem bryr sig om den senaste vettiga plattan kom några år innan Berlinmuren föll?
Med tanke på den åldersdiskriminering som sägs gälla i kulturbranschen är det snarast välgörande med artister som slog igenom strax efter att kontinentalplattorna gled isär. Så låt dem komma, jag är säker på att junikvällen med John Fogerty blir underbar om vädergudarna är oss nådiga.
Till sist. En vecka med lite yngre farbröder (50- och 60-talister) står för dörren på Katalin: Stefan Sundström, Weeping Willows x 2 och Plura är nämligen på ingång. Och en bit in på det nya året kommer Mikael Wiehe och Nationalteatern till UKK.