Det är fyra år sedan Labyrint släppte sitt senaste album (Garalaowit). Därefter har det kommit en knippe singlar, senast i raden är "Så Ajaib" som släpptes i slutet på maj. En stark låt med bra sång och rap av Aki, Jacco och Dajanko. Masse Salazars produktion är oklanderlig. Ajaib är slang för magisk, bra, eller snygg. Videon som släpptes samtdigt är dock i klyschigaste laget. Handlingen är inspirerad av den tragiska kärlekshistorien mellan Gina och Manolo i Al Pacino-filmen "Scarface". Linda Pira & co i rollerna gör så gott de kan, men det lyfter inte riktigt.
Uppsalabekantingarna Vibafema fortsätter samarbetet med Riltons vänner på nya singeln "Jag skriver helst en symfoni" av bröderna Gärdestad. Två skickliga vokalgrupper och en inspirerad Janne Schaffer på elgitarr leder förstås till ett mycket gott resultat.
Rhymes har fått upp farten ordentligt och släppte 1 juni "Hope", en riktigt stark låt med ringande gitarrer, tunga trummor och basgånger, toppat med Tomas Karssons nerviga sång. Det är tredje singelsläppet på några månader. Med den frekvensen och de många spelningarna på sistone kan genombrottet vara på väg.
Konstellationen Eyes Eyes med Uppsalabekantingarna Johan Barrett och Markus Miljand i spetsen har under våren och försommaren släppt sina första två singlar. Den melodiösa "Annabelle" i en genomarbetad och snygg produktion är tveklöst starkare än nyligen släppta uppföljaren "Walmart". I bägge fallen handlar det om en mix av modern indiepop och klanger från 60-talet.
Herbert Munkhammar (även känd som Afasi) solodebuterade i våras med "Det gick en dag". Resultatet blev riktigt lyckat både musikaliskt och textmässigt. Producenterna Christian Walz och Carl Wikström Ask har skapat ett luftigt och öppet ljudlandskap inramat av tunga och mörka beats. Texten är en personlig samtidsskildring där ett Sverige med stora problem tonar fram: "Det råa hatet gör mig hård i magen/Eran politik är som hår i maten" sjunger och rappar Uppsalasonen Munkhammar.
Rutinerade Markus Berjlund släppte i mitten på maj "Vit fjäder", uppföljaren till fjolårets "Samma stjärna" som snurrade på P4:s spellistor. Texten kretsar kring en ung människas uppbrott betraktat ur den medelålders förälderns synvinkel. En fin text kombinerad med den bredbenta rock som blivit Berjlunds signum, inte långt från Staffan Hellstrands, Eldkvarns eller Perssons Packs jaktmarker.
LöstFolk-medlemmen Djoon, eller Robin Seyfi, solodebuterade i slutet på maj med reggaedoftande "Här kommer hon". Djoon sjunger en fin kärlekstext till sin fru i en produktion signerad 756 Productions och Kaj Szyzkiewics. Mjukt, melodiöst och med bra sång.