"Lös de riktiga problemen jävla AI!"

Hej, jag heter Ida och jag är plötsligen teknisk analfabet och bakåtsträvare. Tydligen. Häromsistens fick vi en presentation på jobbet om förträffligheten med Microsoft 365 och alla fantastiska möjligheter som den nya tekniken har i sitt sköte. 

Är Markus Krunegårs födelsemärke snyggt, eller inte? Kan AI svara på det kanske? Det är dags för AI att börja göra nytta, anser Ida Eklöf i veckans krönika.

Är Markus Krunegårs födelsemärke snyggt, eller inte? Kan AI svara på det kanske? Det är dags för AI att börja göra nytta, anser Ida Eklöf i veckans krönika.

Foto: Johan Carlberg/SVD/TT

Krönika2025-03-30 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag vet fan knappt vad det är, Microsoft 365 alltså. Sköte har jag bättre koll på. Nåväl. Det jag i alla fall förstod och tog med mig från presentationen är att jag inom kort behöver boka ny uppkörningstid för datakörkort. Mitt gamla har bestämt passerat bästföredatum. 

Under dragningen fick jag en närmast utomkroppslig upplevelse. Märkte hur jag stelnade i realtid. Jag blev en fossil i tantkläder. En mammut. En sabeltandad dumsnutstiger som kisade mot powerpointen på skärmen och läste med mina jättelånga framtänder på grund av ålderssvag synskärpa. Tekniktermstombolan snurrade i ett vansinnestempo men jag hann uppfatta att framtiden är ljus. Och att man kan ändra färg på tummen som man gör tummenupp med i Teams. Helt tappad är jag trots allt inte. 

Hon var både kunnig och ödmjuk hon som berättade. Sa att det kommer bli en övergångsperiod där det kan kännas nytt och knepigt men att sen, sen blir allt så mycket lättare. Jag vill tro henne. Men varför ändra ett vinnande koncept? Det har aldrig legat för mig. För en som haft samma ”frisyr” sen åk 8, inte har problem med att äta samma mat till lunch fem dagar i veckan och springa samma runda 365 dagar i sträck är förändring mest av ondo. Eller åtminstone inte ett självändamål. En gång ingen frisyr, alltid ingen frisyr. Hade det inte varit för barnens låga skamtröskel hade jag förmodligen fortfarande helst gått runt i supervida jeans med isydda breda vita revärer, buffalokängor och adidasjacka också. På grund av… bättre förr. Jag vill tro på tekniken och AI. Jag vill tro att framtiden är ljus. Och jag vill verkligen tro att vi kan effektivisera bort skitsaker. Men, och det är ett stort men, det är sällan den nya tekniken löser det man faktiskt behöver hjälp med. Den kan ju bara enkla saker som vi redan kan. För att såna som du och jag har lärt den. Fet brasklapp: Som jag förstått det. 

Det jag verkligen skulle vilja ha teknikens hjälp med kommer den aldrig att klara av. För att ta ett par exempel: Skulle AI kunna förtränga det pinsamma minnet från min sjuksköterskeexamensfest där jag ställde mig upp alldeles ogenerat och feministagiterade när några tjejer höll ett tal till mannen för att jag, som inte varit särskilt studentikost engagerad, hade missat att det snart skulle komma ett motsvarande för kvinnan? Om bara en mycket liten stund. Den skammen hemsöker mig fortfarande. Mitt Romarrike. Kan AI tömma hållaren för tomma kaffekapslar när den blivit full, så att det går att göra sig en kopp kaffe på morgonen utan att jag ska behöva utföra den själadödande proceduren för att få ner ytterligare en kapsel i maskinen? Nä, just det. Den kan inte heller lösa gåtan åt mig om huruvida Markus Krunegårds födelsemärken i ansiktet bara är gulliga och personliga eller om det rakt av gör honom lite, lite mindre snygg. Lös de riktiga problemen jävla AI om du är så himla bra. Annars kan det fan va! Ok en sak till. Ge mig ETT lösenord som funkar för alla inloggningar jag någonsin kommer behöva göra i resten av mitt liv. Då kan vi börja snacka. Och jag vill att du gör det på amerikanska. Har på dig kostym. Och säger tack för allt jag lärt dig. Annars skickar jag supergemet Clippy*, efter dig. Copycat.

*fråga chatGPT