I en tid då ordet ”romsk” främst startar en debatt om tiggeriet på gator och torg är det roligt att vi har en pågående filmfestival med romska filmer. I veckan startade ”Sveriges internationella Roma Filmfestival” med visningar för skolorna på Upplandsmuséet och i kväll startar biovisningarna på Fyrisbiografen. Fredag, lördag och söndag visas ett antal filmer där av varierande längd.
Innehållet spänner över ett brett fält. Långfilmen ”Papusza” skildrar den romska poeten Bronislawa Wajs (1908-87), kallad så som filmtiteln, med Jowita Budnik i huvudrollen i regi av Krysztof Krauze & Joanna Kos-Krauze. Hennes historia vävs ihop med det romska folket i en berättelse i flera tidsplan. I ”Min romska familj, Woody Allen och jag” handlar det om att följa sina drömmar. 19-åriga Laura Halilovic har gjort en dokumentär om sina drömmar om att bli regissör. ”Our school” handlar om integration i rumänska skolor medan ”Zigenarlägret flyttar till himlen” har en dramatisk kärlekshistoria som drivande motor.
Det blir även en del kortfilmer. ”Mechkar” handlar om Brigitte Bardot och dansande björnar, ”Det röda hjulet” ger ett perspektiv på romers tillvaro i Sverige och världen. ”Rom-ID” handlar om identitetsproblemen, ”Leur jeunesse” om två syskon som upptäcker något dramatiskt i vardagen. ”Woman (re)present” om starka kvinnor.
Det är långt från den hopplöshet som präglar bilden av romerna annars. Det är en motbild som framstår som oerhört angelägen just nu. Många bilder dessutom. Och inte minst visar minifestivalen att den romska kulturen är precis som alla andra kulturer, mångfacetterad och viktig.