Joakim Medin, frilansjournalist och författare, riskerar tolv år i turkiskt fängelse.
Det har snart gått en månad sedan Joakim Medin greps i Istanbul anklagad för att ha förolämpat president Recep Tayyip Erdogan och för att vara medlem i terrorstämplade PKK. I själva verket är han dock i Turkiet för att bevaka de stora protesterna i landet för tidningen ETC. Nästa vecka inleds rättegången mot honom och han riskerar upp till 12 års fängelse.
Joakim bodde i Uppsala i många år, läste till journalist i stan och fick 2022 Uppsala kommuns hedersmedalj. Nu ska hans fru journalisten Sofie Axelsson snart föda parets första barn.
Jag träffade Joakim Medin på Föreningen grävande journalisters grävseminarium i Jönköping 2015. Då hade Joakim just suttit fängslad i Syrien och invigningstalade på mässan. I ett pressmeddelande inför talet sa han så här:
"Jag tycker att journalister har ett oförändrat, stort ansvar för att rapportera på plats från där saker händer. Syrien har blivit världens farligaste arbetsplats för oss, i en region redan märkt av konflikter och försök att stoppa det granskande, fria ordet. Det gör bara vårt arbete ännu viktigare – eftersom alternativet är en värld där vi får veta mycket mindre".
På en middag i samband med seminariet hamnade vi vid samma bord och jag frågade om han möjligen skulle vilja skriva en artikel om studenters villkor i Syrien till studenttidningen Lundagård som jag just blivit redaktör för. Och Joakim sa ja – fast vi inte kunde betala något – och redan till vårt första nummer levererade han sedan en 6 000 tecken lång artikel med sju foton som beskrev studenters verklighet i Syrien.
För så är Joakim Medin. Vi har sedan grävseminariet varit vänner på Facebook och när jag ibland undrar om det finns något hopp om dagens journalistik så hjälper det alltid att se Joakim posta något om att han är i Ukraina, Gaza, Turkiet.
Är det några som har det riktigt illa på en plats där demokratin är i gungning så kan man räkna med att Joakim snart är där och ibland är han till och med den enda som är där, han var till exempel 2014 den sista journalisten att lämna Kobane i Syrien.
När jag den senaste månaden hört om allvarliga konflikter utomlands märker jag dock att känslan i mig av att Joakim Medin snart kommer rapportera från platsen ersatts av en sorgsen fråga: Vem ska nu åka dit när Joakim sitter i fängelse?
För visst finns det andra journalister men en farlig signal sänds om modiga svenska journalister och författare kan tillfångatas utan att det får några konsekvenser.
Den svenske journalisten Dawit Isaak har till exempel suttit i fängelse utan rättegång i Eritrea sedan 2001 och den svenske författaren och förläggaren Gui Minhai sitter sedan 2015 fängslad i Kina. Och Gui Minhais dotter Angela Gui skriver intressant i Expressen om att Sverige trots detta inte har markerat med några materiella konsekvenser mot vare sig Kina eller Eritrea.
Ulf Kristersson har sagt att frågan om Joakim Medins frigivning har högsta prioritet. Men hur mycket press kommer Erdogan känna att släppa Medin om Sverige inte visar att det får konsekvenser när ett land grundlöst tillfångatar svenska journalister och författare? Kristersson borde försöka besöka Medin i fängelset och vara tydlig med att Sverige kommer bestraffa Turkiet om landet fortsätter hålla honom fängslad.
Man kan ju nämligen inte låta bli att bli förvånad när någon likt Joakim Medin är villig att riskera sitt liv för att ge allmänheten information om världens konflikter och ibland till och med gör det gratis. Och det minsta vi andra kan göra som tack är att anstränga oss utöver det vanliga om någon försöker hindra honom.
Ett 80-tal personer samlades 4 april vid Litteraturens hus för att protestera mot att Turkiet håller journalisten Joakim Medin fängslad.