Folke Johansson kom till UNT första gången 1956 och gjorde sin sista arbetsdag 1994.
Folke Johansson var en av de sista liberala redaktörerna, de som med stark integritet, en smula resignation, nyfikenhet, tyglad, men ändå lidelse, och en stark inre liberal kompass, gjorde tidningar under många decennier på 1900-talet ofta i större landsortsstäder. Dessa redaktörer såg till att läsaren varje dag fick en bild av hemorten, av den omgivande regionen, nationen och omvärlden. Redaktörerna var alltid män. De hade gärna mustasch, var klädda i tweedkavaj, ibland rökte de pipa. De framhävde sällan sig själva. Folke var en sådan redaktör.
Han visste redan när han var 20 att han skulle bli journalist. Han hade anställningar på ett antal tidningar fram till 1956 då han en period var politisk redaktör på Upsala Nya Tidning. Efter denna första sejour på UNT blev han redaktör för den folkpartistiska tidningen Utsikt för att senare tillträda som chef för Folkpartiets presstjänst. Han hann också verka som pressombudsman vid Sveriges Industriförbund innan han 1965 kom tillbaka till UNT, återigen som politisk redaktör.
Det var också på UNT som han utförde sin gärning som journalist och publicist. Chefredaktör var Lennart Hirschfeldt och de två följdes åt på UNT under resten av bådas aktiva yrkesliv. Båda var engagerade i olika pressorganisationer utanför den egna tidningen, bland annat Tidningsutgivareföreningen där Folke var ordförande åren 1992–94.
Det här var en tid när den liberala pressen var en tung maktfaktor i samhället. De flesta stora tidningar var liberala – och sina egna. Till en början var många ”FP-märkta” men de flesta ändrade den ideologiska inriktningen till liberal för att markera partipolitiskt oberoende.
De externa engagemangen gjorde att Folke fick en central position i tidningsvärlden, och UNT kunde på ledarplats argumentera för och emot de reformer som föreslogs på massmedieområdet. Bland annat vände sig UNT mot förslaget till presstöd som sedan infördes 1971. Folke var också aktiv i Vänsterpressföreningen, som samlade liberala ledarskribenter i hela landet.
Vid mitten på 1960-talet var det fortfarande blysättning som gällde i tidningsproduktion, men tv hade seglat fram som ett nytt massmedium att förhålla sig till. Den digitala revolutionen var ännu långt borta. År 1966 utgav Folke tillsammans med Terry Carlbom boken Kan vi lita på tv? Några år senare kom hans böcker Lag och etik för massmedier och Vridet och vinklat i massmedier med många exempel på tryckfrihetens ramar. Konkret tidningsarbete blev det på UNT-officinen i Boländerna i Uppsala där Folke efterträdde Lennart Hirschfeldt som chefredaktör 1983. UNT var ensam stor tidning på orten. Det var en ställning som medförde ansvar. När belackarna skällde UNT för monopoltidning blev svaret på ledarplats att ge utrymme för debattinlägg från alla partier. Det var särskilt viktigt under valrörelser då vi som ansvarade för ledarsidan slet hårt för att få med olika riktningar. På nyhetsplats var det opartiskhet och saklighet som gällde.
Folke Johanssons tid på UNT saknade inte utmaningar, det gällde inte minst på tekniska förändringar, men Folke kunde glädja sig åt en ökande upplaga med toppnoteringen på 65 000.
Folke Johanssons tid på UNT saknade inte utmaningar, det gällde inte minst på tekniska förändringar, men Folke kunde glädja sig åt en ökande upplaga med en toppnoteringen på 65 000. Tidningens ekonomi tillät en växande redaktion och jämställdhet gällde. Män hade samma möjlighet som kvinnor på redaktionen som var stor, som mest 120 personer. I slutet av 1980-talet började datoriseringen av tränga in och efter ytterligare ett par decennier in på 2000-talet är UNT en annan tidning.
Folke gjorde sin sista arbetsdag på UNT den sista september 1994. Det blev ingen dag av sentimentalitet utan då krävdes den liberale redaktörens insatser när Estoniakatastrofen som inträffade dagen innan, skulle kommenteras på redaktionen.