I morgon, lördag 15 juli, är det återigen dags för ”The Most Wuthering Heights Day Ever” vid Gamla Uppsala museum – och på flera andra platser i världen. Alla som känner sig manade bjuds in att klä sig i sin bästa röda klänning och tillsammans dansa den märkliga men ändå graciösa dans som Kate Bush dansar i musikvideon till ”Wuthering Heights”, alltmedan den kusliga, udda och smärtsamt vackra låten dånar över Kungshögarna.
Det finns mängder med låtar som på ett eller annat sätt är inspirerade av romaner, men ”Wuthering Heights”, som är inspirerad av Emily Brontës gotiska artonhundratalsroman med samma namn (”Svindlande höjder”), står i en klass för sig. Kate Bush träder rakt in i en av romanens figurer, det vill säga Catherine ”Cathy” Earnshaw, och låter henne sjunga ut sin kärlek till den hetlevrade Heathcliff, den kärlek som i romanen aldrig realiseras.
Jag hörde låten innan jag läste boken. Om det inte varit för Kate Bush hade jag nog aldrig läst den. Popmusikens betydelse för läsfrämjandet är grovt underskattad.
Kate Bush debutsingel är enligt mig den bästa poplåten någonsin inspirerad av en roman. Det har gått nästan 40 år sedan den spelades in och än så länge har den inte fått någon utmanare. Låten gjorde Kate Bush till en världsstjärna. Ändå var och är hon en udda fågel, lika mycket konstnär som popstjärna.
Förutom att låten har ikonstatus gäller det också musikvideon – och den saken är ovanlig. Ännu mer sällan är det som en låt och dess musikvideo blir så pass oskiljaktiga. Har man en gång sett videon till ”Wuthering Heights” är det ofrånkomligt att bilderna spelas upp inuti ens skalle varje gång man hör låten – Kate Bush som plötsligt dyker upp under de vindpinade träden på den dimmiga heden, och som sedan blommar ut och börja dansa, man blir bergtagen.
Förra året samlades nästan 200 Kate Bush-fans, allesammans klädda enligt gällande klädkod, för att hylla artisten i Uppsala.
Den ikoniska videon gjordes särskilt för lanseringen i USA, medan man gjorde en annan, där Kate Bush framför samma dans i ett mörkt rum, klädd i en vit klänning i stället för den karaktäristiska röda, för lanseringen i resten av världen. Konstig nog blev låten en superhit överallt förutom i USA. I Storbritannien var ”Wuthering Heights” den första låten skriven och framförd av en kvinna som toppade den viktiga topplistan UK Singles Chart.
Det finns något förlösande i låten. Något som inte kan hållas tillbaka. En älskande persons längtan och glädje som slåss och segrar mot sorgen. ”Wuthering Heights” är en fantastisk låt om passion, om ilska, hat, ånger, längtan och om försoning. Samma saker kan man säga om Brontës roman. Romanen bar hela tiden på Kate Bushs låt. Varje roman värd att läsa bär på en poplåt, och varje poplåt värd att höra bär i sin tur på en roman.