En sommar med mysfarbron Ernst ligger framför oss. Hans österrikiskt klingande efternamn Kirchsteiger är mindre viktigt. Säger du Ernst vet alla vem du menar. Ungefär som Zlatan.
Skulle tro att de flesta av oss tycker ganska bra om Ernst och hans sympatiska tv-persona. Men det går inte att bortse från att hans resliga gestalt också framkallar ett brett spektrum av mörka känslor – från illa dold motvilja till hånfulla skratt.
I klartext: vissa står helt enkelt inte ut med karln som tycks behärska alla grenar i livets mångkamp. Spelar ingen roll om han snickrar, täljer, kaklar, tapetserar, målar, grillar, syltar eller bakar – det blir alltid bra.
Apropå bra så ser han ju dessutom bra ut. Det finns liksom ingen måtta. Och kanske är det där skon klämmer en aning. Han är lite för perfekt och då slår den svenska avundsjukan till – lika säkert som bromsen i pensionssystemet.
På nätet finns en sorglig provkarta av hot och hat som Ernst (och många med honom) tvingas utstå. Det är verkligen ingen trevlig läsning. Då är det roligare och mer oförargligt att låta sig roas av alla underskruvade Ernstcitat som svävar i cyberrymden:
"Man kanske borde tälja på en pinne då och då för att må lite bättre", "Den här jorden är så fet att man nästan skulle vilja äta den eller ha den på smörgåsen", "Har det hänt någon gång att du nästan blivit förälskad i en sten?", "Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen".
Fotnot: "Sommar med Ernst" sänds i TV4 med start 24 juni