Den 1 december 1913 mördades apotekaren Johan Erik Hallbergsson i Hammarby apotek norr om Upplands Väsby. Apoteket var också Hallbergssons bostad. Familjens barnflicka Ebba Larsson blev knivhuggen av mördaren när hon skulle hämta hjälp. Morddramat kunde ha blivit ett justitiemord på grund av en usel polisutredning men det hindrades av en skicklig försvararinsats.
Mördarens signalement togs in i tidningarna och en servitris i Uppsala kontaktade polisen och sade att signalementet stämde överens med en av två italienare som varit på hennes kafé. Den 7 december greps italienarna Guiseppe Jaconelli och Biagio Valente i Älvkarleö och fördes till Uppsala för förhör. Den 8 december erkände Valente. Förundersökningen, som leddes av länsman Hasselhuhn, inriktade sig nu enbart på italienarna och bevisningen anpassades till att italienarna var skyldiga. Ebba Larsson sade exempelvis att Valente var lik mördaren men hon var inte säker. Detta protokollfördes av polisen som ett säkert utpekande.
Redan tidigt i utredningen stod det klart att italienarna hade alibi. Försvararna häradshövding Axel Carlsson och advokat Wilhelm Hellberg reste runt i norra Uppland med sina klienter och fick fram ett 20-tal alibivittnen. Vittnesutsagorna stämde väl överens och några vittnen hade stöd för sina tidsangivelser. Italienarna hade morddagen fått kvällsmat hos nämndemannen Erik Andersson i Karlsbylunds gård i Vendels socken och sedan sovit över i hans lada.
Valentes erkännande var falskt. Han var efterbliven och trodde att han skulle bli släppt bara han erkände.
Det gick hett till i rättssalen. Hasselhuhn kallade ett vittne för ”djävla drummel” när vittnet under polisförhöret inte sade det som Hasselhuhn ville. När advokat Hellberg åberopade detta i rätten hotade Hasselhuhn att stämma Hellberg för ärekränkning. Sista rannsakningsdagen vägrade den mördades änka infinna sig då hon var ”alltför sårad av advokat Carlssons taktlöshet”.
Vid rannsakningen den 11 mars 1914 blev italienarna frikända. Det sägs att uttrycket ”kyss Karlsson” härrör från detta tillfälle. Valentes mor sprang fram för att kyssa domaren som dock sade ”kyss inte mig, kyss Carlsson”. Förhandlingen hölls i Åshusby gästgivaregård i Rosersberg på grund av att Kimsta tingshus hade brunnit. Servitrisen Ebba Pettersson, som var dotterdotter till värdshusvärden och som var närvarande vid detta tillfälle, förnekar att domaren sade så och uttrycket var vanligt förekommande i Sverige före Hammarbymordet. I Ebbas föräldrahem fanns en jungfru som ofta sade ”kyss Karlsson” när hon retades med drängarna.
En äldre servitris serverade under förhandlingsdagarna de fina herrarna medan Ebba fick servera tingsnotarierna, bland vilka fanns Olof Palmes far Gunnar.
De båda försvararna hyllades för sina insatser av bland annat påven och sicilianska rövarhövdingar. Det var i viss mån kompensation för att ersättning för rättegångskostnader inte beviljades av häradsrätten ”med hänsyn till de i målet förekommande omständigheterna”. Så formulerar sig domstolar än i dag när de fattar felaktiga beslut.
Saken blev åter aktuell år 1924 då Are Waerland i boken ”När länkarna brista” pekade ut ”doktor X” som mördare. Det gick lätt att konstatera att det var Birger Dahlén som utpekades. Waerland dömdes till 3 månaders fängelse för ärekränkning och att betala ett skadestånd om 10.000 kr.
1925 återupptogs förundersökningen. Genom den tidigare ensidiga polisutredningen hade man inte följt ett mer sannolikt spår. En polishund hade nämligen följt ett spår till det så kallade Tetorpet. I det huset bodde en sinnessjuk Uppsalabo. Advokat Yngve Lyttkens redogjorde i sin bok ”Hammarbymordet” 1952 med namns nämnande för indicierna, som talade för Uppsalabons skuld. Lyttkens kom fram till att han sannolikt var mördaren. Det är relativt vanligt att författare i böcker, filmer eller tidningsartiklar påstår att en person har begått ett allvarligt brott, men personen har svårt att försvara sig. Alltför sällan leder detta till att den ansvarige döms för förtal. Påstående att en person har begått brott skall enligt min åsikt endast göras av åklagare i domstol. Däremot får man utanför rättssalen argumentera för att en dömd person är oskyldig.
Dåliga förundersökningar, som alltför tidigt inriktar sig på ett alternativ, förekommer än i våra dagar. Så var det med Da Costa- och Quickfallen. Det ledde till justitiemord bland annat på grund av dåliga försvararinsatser. I Quickfallet har det rättats genom resning men i Da Costa-fallet består justitiemordet.