Absurd animation

Sci-fi animationen Metropia tar avstamp i Europa år 2024, där alla tunnelbanenät kopplats ihop och ägs av företaget Trexx med Ivan Bahn i spetsen. Det hela utspelar sig främst under jord, nere i de dunkla tunnelbanegångarna och framtiden ser allt annat än ljus ut. Vi följer Roger, en smått deprimerad man boende i en lägenhet i Farsta, som börjar höra inre röster som talar till honom.

Tarik Saleh, som tidigare ligger bakom dokumentären Gitmo, har under sex år arbetat med sin animation noir, Metropia. Det är inte ofta man stöter på animationer för vuxna och än sällsyntare är det med en film som visar något som man definitivt inte sett tidigare. Den innovativa Metropia erbjuder båda delar. Saleh kritiserar i Metropia övertramp på människors integritet och kontrollerandet av medborgare.

Filmen flirtar lite med tankar som rör sig i filmer som A Scanner Darkly och Waking Life, men har ett helt annat utseende. Man har arbetat med stillbildsfoton som sedan behandlats i olika dataprogram. Resultatet är en kall, färgfattig och urvattnad bild som ligger som en bedövande matta och ger filmen en småkuslig känsla. De grådassiga människorna ger nästan ett livlöst intryck, vilket passar det dystopiska temat.

Den intressanta och ambitiösa idén tillsammans med den säregna animationen utgör filmens kvaliteter. Men det finns en del att anmärka på. Visst tar historien många vändningar, men den är förhållandevis tunn och håller inte riktigt hela vägen. Inte ens när Roger dras in i härvan av företag som kontrollerar medborgare för egen vinnings skull, känns det engagerande. Man väntar förgäves på att det någon gång ska bli åtminstone lite nervkittlande.

Tyvärr envisas man också med att frekvent visa närbilder på tomma ansikten som faktiskt inte säger mycket alls. Det finns något i det mänskliga ansiktet som inte fångas upp på det vis som jag gissar att Saleh strävade efter. De vackra, dystra och detaljrika bakgrundsmiljöerna är vad som håller intresset uppe och gör filmen intressant att se.

Absurd animation

Animationstekniken i Metropia tillåter bara rollfigurerna att visas i profil eller rakt framifrån. Det ger en lätt absurd, distanserande effekt, tycker Emma Dahlin.