Äckliga nyheter också nyheter

”Det pågår en massaker i Syrien, folk svälter ihjäl och här skriver vi om en rumpklapp”.

Så kommenterade Melodifestivalens programledare Gina Dirawi den enorma uppmärksamheten kring Thorsten Flincks skamgrepp på henne i direktsändning.

Och visst har Gina Dirawi fullständigt rätt i att medierna dagligen fokuserar på bisaker, perifera detaljer som tillåts konkurrera ut nyheter av betydligt större dignitet och tyngd. Det visar inte minst den senaste veckans överdimensionerade bevakning kring Björn Ranelids schlagerdebut.

Göran Lambertz, ordförande i Yttrandefrihetskommittén, var inne på samma spår i veckan när han förklarade att han ”äcklades” av att ”tidningar väljer att skriva om oviktiga saker”.

Många av oss känner också ett styng av dåligt samvete varje gång vi klickar på nättidningsrubriker som ”Mamma vill göra abort med en häst” eller ”Victoria tar ett stadigt tag i Beckhams bollar” (autentiska exempel) - allt medan världen brinner och det finns barnsoldater.

Samtidigt som vi suckar åt ännu en löpsedel om Kikki Danielssons påstådda korvfetisch eller skakar på huvudet åt artiklar som berättar hur vi kan ”rasa i vikt” (varför nu någon frisk människa skulle vilja göra det) så kan det också vara på sin plats att fundera över hur mediernas rapportering verkligen skulle se ut om vi i stället koncentrerade oss på det som var viktigast.

Våldet i Syrien borde givetvis finnas med i ett sådant nyhetsflöde sorterat efter angelägenhet, men det bör inte ges något företräde framför någon av alla de andra minst lika blodiga, seglivade konflikterna världen över, såsom de i Elfenbenskusten och Somalia.

Faktum är att det sekteristiska och kriminella våldet i Pakistan och Mexiko skördar fler offer just nu än konflikterna i Irak och Afghanistan, något som i logikens namn bör leda till att dessa länder prioriteras. Få skulle väl ha mage att hävda att 100 döda i Syrien är viktigare än 1 000 döda i Pakistan, eller?

Och hur gör vi egentligen med skogsskövlingen i Amazonas och den globala uppvärmningen? Borde inte sådana larmrapporter toppa alla nyhetssändningar, varje dag? Om det är något som verkligen berör oss alla så är det ju den här planetens hälsa.

En nyfödd prinsessa då? Sådant bör förtigas.

Nej, mediernas nyhetsvärdering hör intimt samman med människors psykologi. Ingen orkar ägna varje vaken sekund åt att tänka på världens alla orättvisor. I så fall skulle vi tyngas ned så till den milda grad att vi förmodligen skulle bli galna. Det är en ren överlevnadsfråga.

De flesta av oss ägnar våra tidsbegränsade liv åt att fokusera på saker som gott käk, pengar, jobb, övervikt, undervikt, sport, handväskor och korkade skämt - allt sådant som kan ge snabb tillfredsställelse för stunden men som egentligen betyder mycket litet i det stora hela.
När Björn Ranelid vrålar ”Nu kommer kärleken, HERREGUD... Mirakel!” i ett schlagerpekoral så lyfter inte tiotusentals svenskar sina telefoner för att prisa ”ett mirakel som kallas kärleken” utan för att rösta fram en pajas därför att han får dem att garva, varken mer eller mindre.

Människan får de nyheter, och schlagerartister hon förtjänar.