Action i svindlande tempo

Det är lågkonjunktur i världen och en av de mest drabbade verksamheterna är biltillverkarna. Vilka gör då mer för att maskinerna ska arbeta dag och natt än filmindustrin?! Som om man inte gjort nog med den första filmen om Transformers kommer nu tvåan, vilken dessutom visar sig vara nästan samma film en gång till, med mängder av bilkrossande och plåtmanglande.
Leksaksindustrin får sin draghjälp den också. För de icke invigda så är Transformers en utomjordisk icke-biologisk varelse som varierar mellan att vara bil eller jätterobot. De har funnits som leksaker och i tecknad form under lång tid och njuter nu av att vara filmstjärnor. Vissa av dem vill ta över världen, medan andra samarbetar med människorna. Inbördeskriget mellan dem fortsätter. . .

Historien börjar i stort sett om denna gång. De besegrade onda kommer igen och det är sig likt en gång till. Den tunne nörden fortsätter att vara sagans prins, även om han vann prinsessan redan förra gången. Men det tar kraft att hålla ett förhållande i gång när den mest oskyldiga bil eller till och med köksmaskin plötsligt är en dödligt farlig robot.
Berättelsen lånar från många olika håll: folksagorna, Tolkien, superhjältarna, science fiction, collegefilm och diverse ytterligare smått och gott. Besiktigar man hela härligheten är historien tunn som rostande bilplåt. Men det görs dock med en viss glimt i ögat som förlåter en bit av det storvulet patriotiska som amerikansk film har så svårt att befria sig i från.

Det blir action i svindlande tempo, med skickligt utförda animeringar och stunts. Där lämnar den inte mycket övrigt att önska. Robotarna blir dock snart tröttsamma. Har man sett en snabb förvandling har man sett alla. Romantiken och de småroliga föräldrarna håller en stund längre men är ganska nedtonade i uppföljaren. Lystmätet på krigande och krockskramlande fylls dessutom snabbt. För att få filmen att bli så lång att man kan ta ut högre biljettpris har man lagt till en hel del utfyllnad.
Ur ett genusperspektiv är det förstås som oftast ganska förkastligt, Mamman är vimsig och den überbabe till flickvän (Megan Fox vald till årets sexigaste i färsk omröstning) som hjälten har presenteras med stjärten före. . .
I övrigt är det underhållande en stund om man har ett någorlunda rostskyddat barnasinne, men inte i längden. Gör ingen trea bara, inte ens om mer pengar från leksaksindustrin/bilfabrikerna flyter in.

Action i svindlande tempo

Vem sade att bilindustrin var i kris? Om man fortsätter att göra av med lika många plåtlådor på vita duken som i nya Transformers är faran över tror Björn G Stenberg. Spara lite på filmlängden dock.