Åke Eriksson spred mässingsglans i tonrummet

Mässingsklangen i hans Fanfar till Uppsala stads 700-årsjubileum är verkligen just det, glädje. Och hans och Elisabet Hermodssons Molnsteg från 2007 och oratoriet Skapelse utlämnad från 1986, också av de två, är sådana verk där text och musik får lyssnaren att bli, eller åtminstone känna sig som, en bättre människa. Det är stort.

En enda cd finns med enbart Åke Erikssons musik: Colours in Play från 2005. Där visar han sin bredd med musik för orkester likaväl som för brass eller piano. 2009 uruppförde Uppsala Kammarorkester verket Playing Area, ett lekfullt stycke som tar sin början i en ensam ton och strax därefter en kvint innan det bär i väg till såväl full orkester som improviserad duett mellan flöjt och kontrabas. Att följa konserten i partituret var lika spännande som att läsa en god roman... eller en diktsvit av Erikssons poetvän Hermodsson.

Åke Erikssons Fanfar kommer att fortsätta sprida mässingsglans i tonrummet, hans poetiska verk kommer att få fler lyssnare att för en stund växa andligt och förhoppningsvis kommer all hans ”playing music” att glädja inte bara oss, som redan gläds, utan även kommande generationer i och utanför Uppsala.