På Geijersgatan i Uppsala finns en skylt jag älskar: ”Hundsalong Europa. Alla raser välkomna”, står det. Visserligen ska man inte tala om raser när det kommer till människor. Men byt ut ordet raser mot etniciteter och den där skylten känns som en avlägsen utopi just i Europa. Det är i USA - inte minst i San Francisco - som ett sådant budskap äger trovärdighet. Det har att göra med att just San Francisco i så hög grad är ett invandrar- och inflyttarsamhälle att så gott som ingen man träffar är född där. Därför kan alla känna sig som hemma. Även turisterna.
Kvinnan som förestår Café International på Haight Street är från Eritrea och redan andra dagen minns hon att det är en liten latte jag vill ha och att det ska vara en cappuccino till min man. När man ger henne en komplimang för hennes minne säger hon: ”Ja, jag minns allt.” Hon är flykting och man anar att det finns ett och annat hon helst skulle vilja slippa minnas.
När vi frågar kvartersbutikens innehavare varifrån han kommer, säger han först att han är amerikan. Sedan tillägger han att han kommer från Damaskus. Vi lägger ansiktena i bekymrade veck men han vill inte veta av några kondoleanser. Allt är bra i Syrien, förklarar han, allt har varit bra hela tiden, alla problem är skapade av medierna. Sen pekar han på sin katt som stryker omkring mellan hyllorna. Hon heter Bella och är rökgrå. Det är henne han helst vill tala om.
Fruktförsäljaren berättar att han är palestinier. Han frågar varifrån vi är och när vi berättar att vi är finländare svarar han genast: ”Finland! Det ligger ju strax intill Australien!” Något överraskade försöker vi korrigera hans världskarta. ”Nej, Finland ligger mellan Sverige och Ryssland.” Men han vägrar att låta sig rubbas i sin övertygelse. ”Ryssland ligger ju strax intill Australien”, säger han. Det hade ju kunnat vara nog så intressant att diskutera Palestina, dess läge och belägenhet men vi besluter oss för att låta honom få sista ordet.
Annat är det med den äldre filippinskan som säljer biljetter vid den gamla missionsstationen Dolores. ”Finland!” utbrister hon glädjestrålande. ”Armi Kuuselas land!” Finländska Armi blev som varenda mogen finländare vet Miss Universum 1952 och gifte sig med en filippinare. Vi går runt en god stund – särskilt länge står vi på begravningsplatsen och upptäcker med förskräckelse hur många småbarn som vilar där – och när vi sedan ska vandra vidare kommer hon fram till oss. ”Armi är fortfarande lika vacker som för sexti år sen!”, försäkrar hon.
Sista dagen får vi ändå uppleva ett gräl i en spårvagn. Spårvagnen är full, många står, det är svårt att bana sig väg till utgångarna. En mycket liten kvinna, troligen latinamerikansk, vänder upp ansiktet mot en mycket lång, ganska luggsliten vit man och ber honom flytta på sig. ”Nej,” säger han ilsket, ”du får be nån annan flytta sig. De där kvinnorna till exempel”. Han pekar på några svarta kvinnor som också står. ”Jag vill att du flyttar på dig,” säger hon, nu ilsket hon med. Den luggslitna mannen ser sig omkring, sen pekar han på den lilla kvinnan och säger åt de omkringstående: ”Hon är ju helt klart invandrare. Vem vet om hon inte är här olagligt”.
Medan spårvagnen långsamt stånkar på i en brant uppförsbacke är det nu en annan man - stor också han och med atletiskt utseende - som ingriper. Han tittar stint på den luggslitne och säger: ”Släpp förbi damen”. I samma ögonblick flyttar sig de svarta kvinnorna lite åt sidan, den lilla latinamerikanskan kan ta sig till utgången men i samma ögonblick som hon stiger av ger hon den luggslitne en sista blick, låtsas spotta och säger: ”Jag hoppas du får en trevlig begravning!”
De svarta kvinnorna himlar med ögonen, sneglar sedan på oss och den ena säger så högt att det måste vara meningen att min man och jag ska höra det: ”Det var då hemskt att turister skulle behöva bevittna det här.” Sen sänker hon rösten till en förtrolig samtalston och säger: ”Tänk, hon önskade honom en trevlig begravning, var det inte roligt?
En trevlig begravning, minsann, var det inte rätt åt honom!”
Också i miljöer där alla är välkomna är det ofrånkomligt att det gläfsas.