Allen en professor i musikalisk galenskap

Soft Machine och Pink Floyd var de två största banden inom psykedelisk musik i slutet av 60-talet. Pink Floyd gick vidare och blev ett av världens genom tiderna största rockband alla kategorier, medan Soft Machine i dag är relativt okänt.
Daevid Allen hoppade tidigt av gruppen och startade i stället musikkollektivet Gong, vars tidiga 70-talskivor är ett fantasifullt hopkok av jazz och psykedelika, med texter som befolkas av rymdvarelser, flygande tekannor och pilska häxor.
När jag når Daevid Allen på telefon sitter han i en taxi på väg till hotellet i Bergen i Norge, en av städerna på programmet under den pågående Europaturnén. Jag frågar hur Daevid Allens musikkarriär började och blir förvånad över det precisa svaret.
- En vision kom till mig när jag hade en LSD-tripp på påskdagen 1966 i bergsbyn Deya på Mallorca. Jag såg framför mig hur jag spelade i ett rockband, vilket var helt nytt för mig, jag hade aldrig spelat rock. Sedan startade jag Soft Machine. Jag såg även bilder av Gong under trippen, så jag visste redan innan att Soft Machine skulle leda till Gong för min del.

Hur kommer det sig att du börjat spela de gamla Soft Machine-låtarna igen så här långt senare?
- Jag var inte med i Soft Machine särskilt länge och när jag lyssnat på de tidiga inspelningarna i efterhand så har jag inte känt mig nöjd med mitt gitarrspel, trots att det var fantastiska låtar i övrigt. Därför började jag spela dem igen för några år sedan.
Daevid Allens nuvarande grupp heter University of Errors. Jag ber honom förklara innebörden av bandnamnet samtidigt som "någon skolorkester" börjar spela trummor på gatan utanför taxifönstret och stundtals överröstar honom.
- Inom improvisationsmusik är det misstagen som leder musiken vidare, the errors. I regel blir musik bättre ju mer misstag den innehåller. Det har vi tagit fasta på och i University of Errors får du en högre titel ju mer misstag du gör. De som gör mest misstag blir professorer.

På er hemsida står du utnämnd som professor. Betyder det att du är den som gör mest misstag?
- Nej. Jag är professor av paradoxer. Jag gör alltid misstag och jag gör inga misstag.
Både på grund av larmet i bakgrunden och att resonemanget inte känns helt glasklart ber jag honom förklara paradoxiden igen. Han svarar med att skrika, "I make errors! I don't make errors! I make errors! I never make errors! I'm the professor of paradox!", med en mässande ton.
Tillsammans med trummorna i bakgrunden bildar ropen en improviserad låt. Och en sammanfattning av artisten Daevid Allen, som genom sin karriär snabbt växlat mellan att vara musikaliskt snille, banbrytare och skvatt galen. Men oftast alla sakerna på samma gång. Samtalet slutar med att jag lovar att komma på tisdagskvällens konsert. Enligt Daevid Allen är det värt att gå dit bara för att höra Josh Pollocks märkliga gitarrspel.

Allen en professor i musikalisk galenskap

I slutet av 1960-talet grundade Daevid Allen ett av dåtidens största band inom psykedelisk musik, Soft Machine. I kväll, tisdag, spelar den självutnämnde "professorn i paradox" tillsammans med gruppen University of Errors gamla Soft Machine-låtar på Katalin i Uppsala.