Konsthösten har med sedvanligt trevande små steg dragit igång och frågan är hur mycket säsongen kommer att accelerera. Varken i Stockholm eller i Uppsala bjuder utbudet på särskilt många oväntade utropstecken eller självklara kioskvältare – vilket i och för sig inte behöver vara något negativt. Det är ju sist och slutligen ändå överraskningarna som gör en perfekt konstsäsong. Några utställningar finns det emellertid skäl att redan nu notera i kalendern.
Det stora undantaget i en höst utan särskilt mycket stjärnglans på de stora institutionerna är Moderna museets satsning på den isländska superstjärnan Olafur Eliason, som med sina artificiella vattenfall och solnedgångar i gigantiska skalor har varit en global , ovanligt instagramvänlig, snackis det senaste decenniet. Ofta blir Eliasons skulpturala installationer (och runda broar) mer underhållande spektakel än knivskarp konst, men i grunden är han mycket intressant och på Moderna lär han vara tvungen att hålla sig till ett något mindre format, vilket han i allmänhet vinner på. Välbesökt lär utställningen bli i vilket fall som helst. Förhandsinformationen utlovar dessutom en bokstavlig ”sandstorm utlöst av din närvaro”, och det kan knappast bli annat än bra.
Det är alltid roligt, om än inte alltid omstörtande, att se gamla favoriter på nytt, givetvis helst presenterade ur nya synvinklar. Och just omtagningar förekommer förhållandevis flitigt i höstens utbud. På Magasin 3 fortsätter man arbeta med den egna, ur ett svenskt perspektiv lysande, samlingen och låter den i utställningen ”Like a Prayer” skava mot en grupp etruskiska votivgåvor ut Medelhavsmuseets samlingar. Det kan bli ett fint och i bästa fall sprakande möte mellan samtidskonst och de nästan tvåtusenåriga bönegåvorna.
Kulturhuset Stadsteatern bjuder också på något av en omtagning genom att visa Anna Odells omdebatterade ”Okänd kvinna” i det fullständiga format som mycket få av de som haft åsikter om verket har sett. Förhoppningsvis orkar många tidigare aggressiva kritiker släpa sig dit för att senkommet inse att de hade fel då det begav sig. På Kulturhuset Stadsteatern får också formgivaren Camilla Thulin tillfälle att ge sin bild av rollen som klädskapare i Army of Lovers, vilket kan bli en intressant inblick i hur ett starkt varumärke skapas. Klädskapande och mode återkommer för övrigt hos flera aktörer, inte minst på Liljevalchs där ”Utopian Bodies – Fashion looks forward” lär bli en orgie i färger, okonventionella snitt och kläder som kan printas ut på 3D-skrivare.
I Uppsala drar höstsäsongen igång på allvar redan i helgen då Bror Hjorths Hus öppnar en utställning med sin tidigare stipendiat Kristoffer Nilson, vars måleriska utforskande av olika blanketter hör till de senaste tio årens mer intressanta svenska konstnärskoncept. I helgen öppnar också Bella Runes ”Konstskogen”, en kilometerlång slinga i Stadsskogen där konstnären tillsammans med curator Johanna Uddén har skapat ett projekt som ska integrera den autentiska miljön med en virtuell verklighet med hjälp av betraktarens telefon.
I Uppsala bjuder dessutom hösten på dubbla 60-årsjubileer då både priset som delas ut till Anna Lisa Thomsons minne och Uppsala konstnärsklubb lägger sex verksamma decennier till handlingarna. Det kan bli intressanta redovisningar, och med lite tur ser konstnärsklubben till att ta tillfället i akt och formulerar nya högt ställda mål för framtiden – om klubben verkligen ska vara ett forum för stadens professionella konstnärer krävs en ständig kvalitetsgranskning av verksamheten. Som det ser ut idag slinker det igenom lite för många utställningar som inte håller måttet.
Uppsala konstmuseum fortsätter också den nödvändiga men inte alltid fängslande processen av att tugga om och utvärdera sin samling. Nu har turen emellertid kommit till videokonsten som döljer sig i arkiven, vilket förhoppningsvis innebär några riktiga guldkorn. På tal om utmaningar ska det också bli fasansfullt spännande att se hur Bror Hjorths Hus tänker gå tillväga för att presentera Anders Zorns direkt söndertjatade etsningar på ett relevant sätt. Det är inte omöjligt men ganska svårt.