– Det ska bli kul att spela på hemmaplan, säger Moa Brandt, gitarrist i Among Lynx.
Systern och bandets kontrabasist Tove Brandt stämmer in.
– Ja, och vi kommer bjuda på nytt. Den här stan har redan hört våra gamla låtar, säger hon.
13 september släpps nya albumet ”Movement”. Därefter följer turné med bland annat en releasespelning på Katalin 16 november.
– ”Movement” är mer eftertänksam än förra skivan, och har fler stämmor. Vi har slitit hårt med den. Det var ingen jävla romantisk vecka i en studio med massa fjärilar, säger Tove Brandt.
Among Lynx är Uppsalabandet som tar sitt avstamp i blues och roots men blandar i allt från 70-talshårdrock till pop i sin musikaliska gryta.
– Vi började med roots men har blivit allt rockigare. Alla i bandet skriver lika mycket vilket gör att våra olika referenser blandas, säger Moa Brandt.
Systrarna Brandt, som är uppväxta i Knutby, var med och startade Among Lynx i Uppsala för fem år sedan. De upplever att mycket har hänt med Uppsalas musikscen sedan dess.
– När vi var unga var livemusikscenen i Uppsala enorm. Då satt man inte hemma på Snapchat, utan då gick man på gigs. Uppsala har varit en extremt viktig stad för oss, säger Tove Brandt.
– Vi hade ju inte ens mobiler, tillägger Moa med skämtsam ”dagens ungdom”-ton.
Skämt åsido ser de hur villkoren för musiker blivit tuffare i dag.
– Då fanns flera ställen för band i mellanskiktet. I dag finns ett stort glapp mellan fritidsgårdarna och UKK, säger Moa Brandt.
Among Lynx har numera arbetat upp sig och turnerar i både Sverige och Norden. Förutom att de spelar självsäker rootsrock skriver bandet slagkraftiga feministiska texter, något som särskilt kommer till uttryck i senaste singeln ”Shameless”.
– Den handlar om att inte känna skam, att strunta i de sociala regler som kommer med att vara kvinna. Vi tänker att Stina Wollter skulle gilla den. Hon är en inspiration, säger Moa Brandt.
Medan skuld infinner sig när en person begår en felaktig handling, handlar skam om en upplevelse av det egna jaget – att själv vara felet.
– Skam är en helt orimlig känsla. Det finns inget konstruktivt med den. Vi uppmanar alla att inte låta sig styras av skam, säger Tove Brandt.
Engagemanget för en jämställd musikscen kommer av egna erfarenheter av könsdiskriminering.
– Vi har fått jävligt dumma kommentarer, allt från tips på hur man byter strängar till kommentarer som ”jag trodde inte tjejer kunde spela så här bra”. Men det blir bättre. Vi vill inspirera fler tjejer att spela musik, säger Moa Brandt.