Det är till exempel femtio år sedan Hemingway dog. Han som älskade Paris, som han så levande beskrev i boken En fest för livet. På ett av hans favoritcaféer Closeri des Lilas skrev han romanen Och solen har sin gång, på bara sex veckor, sägs det. Där finns i dag en guldplakett på bardisken med hans namn. Här tycks också August Strindberg ha trivts bra. Även han har sin plakett på ett av borden.
Marie Curie är en av få som fått två Nobelpris – ett i fysik, som den första kvinnliga pristagaren, tillsammans med sin man Pierre och hennes lärare Henri Becquerel, och ett eget i kemi för hundra år sedan. I Paris finns Marie Curies Radiuminstitut och bredvid ett museum med hennes laboratorium.
Där finns en mystik kring området och att just radioaktivitet är aktuellt med tanke på kärnkraftshaverierna i Fukushima i Japan råder det ingen tvekan om. Marie Curie dog 1934 i aplastisk anemi, något som förmodligen orsakades av den strålning som hon utsattes för.
Men inte nog med det. I år är det tjugofem år sedan Simone de Beauvoir gick ur tiden. Beauvoir, feministernas feminist, drog sig mer eller mindre tillbaka från offentligheten när Jean-Paul Sartre dog. De sista åren valde hon dock att åter träda fram.
Bland dessa kvinnor träder den man fram som många gånger omtalats som kvinnohatare, nämligen August Strindberg. Nästa år är det hundra år sedan han dog.
Översättaren Elena Balzamo håller på att översätta ett urval av hans brev. Sexhundra brev ingår i tre band på franska. Det första kom ut 2009, det andra i år och det sista utkommer nästa år. Det är den största utgåvan i världen utanför Sverige och det tog fem år att få tag i ett förlag – Zulma i Paris.