BO-INGVAR KOLLBERG, TIDIGARE KULTURCHEF PÅ U: Apropå litteratur och jämställdhet

Det finns många sätt att dela in och närma sig litteraturen. Man kan utgå från underhållning, spänning eller budskap. Det går att använda klasskamp, genusperspektiv, invandraranknytning, estetiska upplevelser, filosofiskt djup och mycket annat som läsarperspektiv. Över tiden dominerar än det ena och än det andra. Trenderna växlar. Vad som förefaller vara det allra viktigaste i dag är om boken eller kritikern skall stå i centrum. När en Nobelpristagare skriver om en kollegas bok har det givetvis sina poänger vad just Nobelpristagaren tycker. Annars är läsaren mest betjänt av att få veta lite mera om boken, om dess innehåll, personer, handling, teman och motiv.

I den litteraturkritik som vuxit fram under senare tid och uppenbarligen är starkt påverkad av bloggandets idiom ställs skribentens subjektiva upplevelser i centrum. Boken blir sekundär. Det kritiska rummet har därmed tagits över av vad som kunde kallas narcissismen som kritisk metod. Frågan är vad ett sådant förhållningssätt har för intresse för andra än för den som skriver eller den närmaste vänkretsen. Faran för litteraturens framtid handlar inte om vare sig e-bok eller pappersbok utan om respekten för litteraturen som kulturyttring. Hur länge till litteraturen kommer att tas på allvar. Mina vänner på kulturredaktionen har i några artiklar behandlat könsfördelningen inom kulturlivet.

I gårdagens tidning gällde det urvalet av vilka böcker som recenseras på en kultursida. Det problemet kan givetvis diskuteras. Helt avgörande är dock hur någonting görs, sätten att lösa uppgiften. Den frågan står över alla växlande moden.

Bo-Ingvar Kollberg, tidigare kulturchef på U: Apropå litteratur och jämställdhet

Viktigast är respekten för boken, skriver Bo-Ingvar Kollberg