Vi går på en stig rakt ner mot havet. Och plötsligt, i en glänta i skogen, syns den omtalade kyrkogården.
Kolerakyrkogård står det på en blå pil. Här befinner vi oss en solig dag bland lingon– och blåbärsris. Höga tallar. En ödesmättad, nästan andäktig känsla. Ett lugn.
Här finns vita enkla träkors på rad. Några gravstenar från vår tid förekommer också. Men det är de vita korsen som väcker intresse. Här ligger den okända sjömannen och mästerlotsens sex barn som dog inom en vecka i difteri. Runt kyrkogården finns järnkedjor och en grind med snirkliga mönster. Kolerakyrkogården som ligger i Rumshamn, mellan Simpnäs och Östersjö i Roslagen, begravde redan 1834 två ortsbor som dött i kolera.
I dag har kyrkogården tagits i bruk igen, men då var den främst till för dem som dog i kolera och även difteri. Vilken sjukdom i dag tar människors liv på en vecka? Förmodligen ingen på samma sätt som kolera och pesten. På 1980-talet var aids den sjukdom som skrämde, som många dog i. Men inte på en vecka.
Finns det särskilda kyrkogårdar för dem som dött i aids? Vad är dagens kolera? Är det naturkatastroferna? Översvämningarna i världen som skördar många offer på kort tid. Vad är det som fräter vårt samhälle inifrån?
Finanskrisen, sade en av mina grannar bestämt. Bankerna som gapar efter pengar som fågelungar och sedan spottar ut dem. Arbetslösheten bland de unga.