âNyaâ SvD har föregĂ„tts av diskussioner om det lĂ€mpliga i att flytta in kulturdelen i huvudtidningen och sporten i nĂ€ringslivsdelen.
Efter ett par dagar med tidningen förstÄr jag vidden av omgörningen. Vad man genomfört Àr att servera analys och lÄngslÀsning i tidningen och överlÄta de korta nyheterna till webb och mobil. Klokt och bra?
Svaret kan bara ges efter en lÀngre tid, dÀr man tar alla delar av SvD:s utbud i betraktande.
Söndagens KULTUR Àr en egen del pÄ hela 52 sidor. NÄgot helt nytt för svensk dagspress, disponerad som en vÀldresserad kulturtidskrift. TÀnkt att fungera under flera dagar, för hur ska man annars ha tid att lÀsa de rekordlÄnga artiklarna.
Veckans reportage, dĂ€r man besöker inspelningen av Ruben Ăstlunds nya film Turisten, spĂ€nner över Ă„tta hela sidor.
Ett personportrÀtt av skÄdespelerskan Livia Millhagen avgrÀnsar mot den avslutande kritikdelen som Àven den, i sin form, tar ett lÄngt steg bort frÄn vad som varit vanligt bland svenska dagstidningar.
Söndagens kulturdel, med lite bÀttre papper, bÀr den elegans som blivit SvD:s signum.
Om det rÀcker för att blidka en svÄrflirtad yngre lÀsgeneration ÄterstÄr att se. Men ett djÀrvt experiment Àr det.