Årets bästa platta hittills

En till en början enormt psykande, heliumpitchad röst lallar fram en infantil melodi över ett trumkomp som när man vant sig vid hur vansinnigt allt låter är stört omöjlig att sitta still till. Battles har kallats för lite utav en supergrupp, där trummisen John Stanier (från Helmet, Tomahawk m fl), Don Caballero-gitarristen Ian Williams och avantgardegitarristen/keyboardisten Tyondai Braxton och en hög looppedaler är särskilt framträdande.

Efter två ep:s kommer nu fullängdaren Mirrored som faktiskt är smått omöjlig att beskriva - trots att det känns som om musikens olika lager bränns in i hjärnbarken, och hjärtat, med lödkolv. Men det är väl bara att försöka: kanske lite postrock, techno, jazz, Steve Reich, ovett à la Kraftwerk, Primus och Mr Bungle samt gammal hederlig symfrock av bästa Yes och King Crimson-snitt?
Men framför allt är det en så rytmiskt intensiv och labyrintisk skiva att man nästan slocknar: polyrytmiskt örfilad och loopad bortom vett och sans. Stanier är en hjälte.
Ge mig mera!

Årets bästa platta hittills

MODERNISM. Egentligen räcker det med singeln Atlas - även om den klippts ned från sju till fyra minuter i längd - för att utse Battles första riktiga album till årets platta hittills.