Argo är den perfekta Hollywoodthrillern

År 1979 stormades den amerikanska ambassaden i Irans huvudstad Teheran. Sex anställda lyckades fly och tog sig till Kanadas beskickning och inkvarterades i hemlighet i ambassadörens bostad. Flykten blev början på ett svårlöst problem för USA. Risken att den nya och mycket hårdföra iranska regimen som tagit ambassadpersonalen som gisslan skulle upptäcka att några saknades var uppenbar. På CIA:s högkvarter snickrades febrilt på räddningsplaner, hur få ut personalen ur det slutna landet utan att de tillfångatogs, anklagades för att vara spioner och omedelbart avrättades?

CIA-agenten och fritagningsexperten Tony Mendez presenterade en udda idé: Låt sextetten tillhöra inspelningsteamet för en sci fi-rulle, på besök i Teheran för att leta möjliga inspelningsplatser. Förse dem med kanadensiska pass, lär dem grunderna i filmproduktion och låt dem passera passkontrollen framför näsan på det revolutionära gardet.

Ben Afflecks Argo är något helt annat än det filmmanus kallat Argo som CIA använde sig av för att ro räddningsaktionen i land. I stället är det en mycket stark Hollywoodproduktion. Ben Affleck har redan tidigare visat att han är en kompetent regissör genom filmerna Gone baby gone och The town, men här kliver han upp till nästa pinnhål och presenterar sig som en yngre generations Clint Eastwood. Argo är en närmast perfekt Hollywoodfilm, den typ av genuint nervpirrande politisk thriller som drömfabriken får ur sig blott ett par gånger per decennium.

Att filmen utspelar sig under en av Hollywoods gyllene epoker och aktivt anstränger sig för att se ut som att den är gjord då (Alla presidentens män är en tydlig inspiration), skulle kunna kännas sökt, men hantverket är så gott att 70-talskänslan känns helt genuin. Skådespelarna är valda med omsorg och filmen är stundtals förvånansvärt rolig, särskilt när två ärrade Hollywoodrävar (Alan Arkin och John Goodman) stiger in för att skänka operationen autenticitet.

Att Argo tar sig vissa friheter kring vad som hände i verkligheten när Tony Mendez anlände till Iran för att få hem personalen får vi ha överseende med - den rafflande finalen på Teherans flygplats ska i verkligheten inte ha varit fullt så dramatisk. Ben Affleck har även fått kritik för att ha tonat ned den kanadensiska ambassadörens roll i skeendet. Men någon gloria sätts inte på USA, filmen visar tvärtom tydligt hur den amerikanska regimen själva försatt sig i situationen som lett fram till Ayatollah Khomeinis maktövertagande och det kraftiga hat mot Amerika som kulminerade med ambassadockupationen.