Arn - en svensk mastodontfilm
De två filmerna och tv-serien om tempelriddaren Arn är med sina 210 miljoner kronor den dyraste svenska filmproduktionen genom tiderna. Men i Hollywoodmått mätt är det inte någon speciellt imponerande summa.
En stor del av Arns budget gick till kostymer.
Foto: Erik Aavatsmark/SF
Efter julhelgens premiär var kritikerna svala, men publiken med på noterna. Bara på premiärdagen den 25 december sågs filmen av 85 000 biobesökare, vilket var 4000 fler än när Sagan om ringen på premiärdagen och nu har över 650 000 personer sett den på biograferna.
Johan Mardell, som producerat Arn-filmerna, berättar att en stor del av pengarna gått till kostymer och att bygga inspelningsplatser.
- Sedan blir det självklart dyrare eftersom inspelningstiden är så mycket längre än för vanliga filmer. En normal svensk film spelas in på sju till åtta veckor medan Arn-filmerna tog sju månader.
Att en stor inspelningsbudget inte automatiskt innebär en bra film är de flesta överens om. Så vad är egentligen den stora fördelen med att ha en hög budget att skopa ur?
- För att göra den typen av historisk film som Arn-filmerna är krävs det en stor budget, säger Johan Mardell. Ska man spela in en lång medeltidsfilm med låg budget blir det garanterat misslyckat. Det är berättelsen som styr helt enkelt.
Så utan en hög budget skulle Arn-filmerna inte blivit av?
- Det är den logiska slutsatsen man kan dra, ja.
För ungefär 40 år sedan gjordes en svensk storsatsning som i mycket liknar Arn-produktionen. Då som nu gjordes två filmer som baserades på en populär serie historiska böcker. Då som nu filmades det både i Sverige och utomlands och produktionen var den dittills dyraste. Då hette de två filmerna Utvandrarna och Nybyggarna som baserades på Vilhelm Mobergs romansvit om Karl-Oskar, Kristina och de andra som utvandrade från Småland till Amerika. Efter att budgeten överskridits rejält landade den strax under sju miljoner kronor, vilket motsvarar ungefär 47 miljoner i dagens penningvärde.
- Självklart var det nervöst på slutet, men när första filmen hade premiär blev det ju en succé direkt och redan innan visste vi ju att många var intresserade eftersom Mobergs böcker var så populära, säger Bengt Forslund, som var producent för Utvandrarna/Nybyggarna.
En stor skillnad mellan projekten är dock att antalet medverkande personer var betydligt färre i filmatiseringen av Moberg-eposet. Vid Arn-inspelningen bestod teamet av 200 personer och flera tusen statister användes i stridsscenerna.
- Vi klarade oss faktiskt med 16 personer, säger Bengt Forslund. Det är fantastiskt när man tänker på det i efterhand. Och kostymerna var väl betydligt enklare, men det var ändå en stor del av kostnaden.
Även ombyggnaderna av briggen Charlotta och en hjulångare i USA för att de skulle passa till inspelningen fick pengarna att dra i väg.
- Och även om vi inte var så många så blev personalkostnaderna stora eftersom inspelningstiden var så lång.
Utvandrarna/Nybyggarna-inspelningen tog elva månader och överskred budgeten med nästan 1,8 miljoner kronor.
Bengt Forslund är en av alla svenskar som har sett Arn Tempelriddaren och han blev imponerad.
- Storyn är ju som den är, men filmen som helhet är oerhört välgjord. Och så tycker jag mycket om att Bibi Andersson är med. Hon är fantastisk.
Har du någon storfilmsfavorit?
- Nja. Stora produktioner är egentligen inte min typ av filmer. Lawrence of Arabien är min absoluta favorit.
Även om mycket pengar inte garanterar hög kvalitet så är det ganska sällan som de riktigt dyra produktionerna går med förlust. Bland historiens största filmfloppar märks Eddie Murphy-filmen Pluto Nash som gick med 560 miljoner kronor i förlust och Cutthroat Island med sina 526 miljoner kronor ned i avloppet. Men de hör till undantagen. Till och med den dittills dyraste filmen någonsin 1995, Waterworld, som när den amerikanska biopubliken svek såg ut att bli filmhistoriens största flopp, lyckades gå med vinst efter att ha fått en stor publik i resten av världen.
Den största filmsuccén genom tiderna är Titanic från 1997, som spelade in cirka 15, 2 miljarder svenska kronor, ungefär lika mycket som det afrikanska landet Togos årliga BNP, ett land med sex miljoner innevånare. Men att det inte alltid krävs en stor budget för att göra storsuccé är den amerikanska filmen Blair Witch Project ett klart bevis för. Filmen gjordes med en budget på cirka 385 000 svenska kronor, en stuntsumma även i svenska mått mätt och spelade in 1,6 miljarder.
Även skådespelarlönerna på andra sidan Atlanten når ofta anmärkningsvärda höjder. Högst betalt för en enskild film har hittills Bruce Willis fått för sin medverkan i Sjätte sinnet. 660 miljoner kronor. Alltså mer än tre gånger så mycket som Arn-filmernas hela budget och lika mycket som svenska biståndsorganet SIDA gav i humanitär hjälp till drabbade platser efter tsunamikatastrofen 2004.
Svindlande höga filmbudgetar och Hollywood går i dag knappt att uttala utan likhetstecken mellan orden. Men den dyraste filmen någonsin gjordes faktiskt i dåvarande Sovjetunionen 1968. Filmatiseringen av Leo Tolstojs Krig och fred kostade i dagens penningvärde 3,6 miljarder svenska kronor. I en stridsscen användes över 120 000 soldater. Kommuniststaten bräckte USA:s penningstinna filmindustri med hästlängder. Åtminstone när det gällde dyra inspelningskostnader. UNT:s filmkritiker och krigsfilmsexpert Björn G Stenbergs omdöme om mastodontfilmernas mastodontfilm, som är över sex timmar lång, blir:
- Den är mest något för specialintresserade.
Så jobbar vi med nyheter