Åter till Tjetjenien

- Jag mötte väldigt mycket tragik även i Irak och Afghanistan, men inget som det här, säger Åsne Seierstad.
Efter världssuccén med Bokhandlaren i Kabul och det rabalder den orsakade, är Åsne Seierstad ett hett villebråd. Dagarna i Stockholm är fyllda av intervjuer, framträdanden och tv-inspelningar. När hon kommer till intervjun ser hon nyvaken ut.
- Jag var tvungen att sova lite, du får ursäkta om jag inte svarar så skärpt, säger den 38-åriga författaren, som i sommar väntar sitt första barn.
´
Ängeln i Groznyj handlar om hur hon återvänder till den tjetjenska konflikten, ett krig som hon bevakade på plats 1995 men sedan bara följt genom mediers sporadiska rapportering.
- Jag visste att våldet och övergreppen har fortsatt och eftersom jag varit på plats hade jag en viss sakkunskap. Men jag var ju på Balkan, i Afghanistan och Irak, jag hade nog med konflikter ändå.
2006 åkte hon tillbaka. Hon ville skriva om vad som hänt sedan, om brotten mot de mänskliga rättigheterna, hur samhället såg ut i dag. Eftersom upproret i stort slagits ner och Tjetjenien styrdes av en rysk marionettregim där journalister bara fick besöka landet på statskontrollerade rundturer, smugglades hon in. Hon kom att bo gömd på ett barnhem där en kvinna vid namn Hadizat - kallad "ängeln i Groznyj" - tog hand om barn som kriget gjort föräldralösa. Deras historier blev berättelsens fokus.
- Deras öden var ofta fruktansvärda, att höra dem berätta var det värsta jag har upplevt, säger hon.
Hur förhåller du dig som journalist till de här historierna?
- Det är klart att man påverkas, jag grät när de berättade. Men jag var där för att göra ett jobb, att försöka berätta vad som fortfarande sker i Tjetjenien. Det fungerar inte att jag försöker agera Moder Teresa.
- Fast lite saker har jag gjort för barnhemmet, jag köpte en tomt och gav dem pengar för att bygga ett bageri, för att barnen som inte klarar skolan ska kunna lära sig ett yrke. Kanske kan Liana bli den bästa bagaren i Groznyj.

Berättelsen om syskonen Liana och Timur går som en röd tråd genom handlingen. Föräldralösa till följd av kriget flyttar de in hos en farbror som misshandlar Timur och våldtar Liana varje eftermiddag. Efter att ha lyckats fly hamnar de på barnhemmet, men Lianas trauma gör att hon inte kan lära sig något, och hon stjäl oavbrutet från de andra. Till sist vänder sig alla, inklusive brodern, mot henne.
Ängeln i Groznyj försöker inte förklara Tjetjenienkonflikten. Fokus ligger på att berätta de svagas historia när de kommer i kläm.
Och de är många. Under det andra Tjetjenienkriget som pågått från 1999 har de tjetjenska motståndstrupperna sakta malts ner av den ryska krigsmakten, och Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov, tillsatt och styrd av Kreml, leder nu en milis som är ökänd för sin brutalitet mot meningsmotståndare.
- Grymheterna nu är faktiskt större än under kriget i mitten av 90-talet. Väldigt många rebeller har gått över till den vinnande ryska sidan, och i stället ställs tjetjen mot tjetjen, de anger varandra för att inte själva kidnappas och torteras.

Ängeln i Groznyj är också delvis en berättelse om Åsne Seierstads första steg som journalist. Som nymornad, lätt blåögd 24-åring liftar hon med ett ryskt arméplan till ett krig hon inte vet mycket om. Snart ligger hon nedtryckt i ett dike, kulorna viner och tillsammans med den svenske journalisten Martin Adler, som 2006 skulle komma att dödas under en reportageresa i Somalia, flyr hon för sitt liv.
- Att plötsligt befinna sig mitt i kriget i direkt livsfara var en chock, jag var inte förberedd. Det är som jag skriver i boken - krig är aldrig där man själv är, det är där andra är.
Efter att ha överlevt dikesbeskjutningen tänkte hon "nä, nu åker jag hem".
- Men så ... ja, det gick ju ändå bra, vi klarade oss, så jag blev kvar. Och det har ju fortsatt att gå bra, säger hon och ler försiktigt.

Åter till Tjetjenien

Åsne Seierstad har återvänt till Tjetjenien, platsen där karriären som krigskorrespondent inleddes. Ängeln i Groznyj är en grym skildring av ett samhälle där rädsla och terror helt tagit över.